Jag har länge hävdat att den första konserten med Metallica som jag såg, Scandinavium i december 1992, är den bästa och att den upplevelsen aldrig har toppats på de senare 7 konserter jag sett med dem. Men igår kväll, 9:de gången jag ser dem, tror jag att de lyckades. Under de första 45 minuterna var det ren euofori, sen en dipp med tråkig låt och Lars som spelar sönder Sad but true. Men det tog sig igen efter det och blev riktigt bra :-) Längre beskvning av kvällen på Ullevi kommer senare, nu är det dags att jobba lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar