Kompis

Jag och sambon har haft hund i drygt ett år nu. Idag var det morgonpromenad i hällande regn och jag gick där i Ruddalens skog och funderade kring hur saker kan ändra sig. Jag var för dagen iklädd fullt regnställ och gummistövlar som har gått från att vara något som plockades fram i nödfall till att vara en ganska vanlig mundering för mig. Promenaden gick på en stig som jag inte ens visste fanns för ett år sedan men som numera är en av mina favoritstigar.

Det är ju ett stort ansvar och en stor glädje att få ha en hundkompis boende hos sig. Glädjen som hunden visar när man varit borta en stund och kommer hem, eller när man föreslår en promenad, eller när man tramsar runt och leker är så genuin och äkta att jag kan inte låta bli att bli smittad av den glädjen.

Samtidigt så är det ju du, eller i vårt fall jag och sambon, som är ansvariga för den här varelsens liv. Det är vi som måste se till att han får mat, vatten, motion, stimulans och omvårdnad. Vi ska trimma hans päls, klippa hans klor, undersöka så att han mår bra, se till att han får besöka veterinär om han inte mår bra, se till att han inte får fästingar, ta bort dom om han får några ändå, samt vara hundens förstånd och inte utsätta honom för farliga situationer. Dessutom finns ju absolut hundägaransvar, det är vi som är ansvariga för ALLT som hunden gör, oavsett situation.

Jag undrar ibland om andra människor tänker så mycket på detta med hundar och det ansvar de har för dom. Jag tror inte de är särskilt medvetna om det. Både jag och sambon har haft äldre släktingar som haft övergödda taxar som aldrig motionerades. Och man tyckte det var normalt och helt OK, det var ingen som sa till min mormor och morfar att Rufus faktiskt inte var väl omhändertagen utan man sa bara "oj vilken tjock liten hund" och så var det med det. Jag blir lite ledsen i hjärtat av att tänka på den där tjocka gamla taxen som bara fick gå mycket korta promenader och sedan göddes med allehanda kakor och mat hela dagarna. Samtidigt känns det bra att det finns en mycket större kunskap bland, åtminstone yngre, hundägare numera. Så ibland var det alls inte bättre förr :)


Så här gott kan man ha det när man sover...

Koolaste djuret

Kan inte hjälpa det, jag är ju egentligen en häst- och hundmänniska men det är nåt visst med kossor. De tittar så klokt och nyfiket på en, de verkar ta det mesta med ro, de tuggar sin mat utan stress. Man kan helt enkelt inte vara stressad runt kor, de sprider lugn.

Tallhöjdens värdshus

Jag och mina två älskade högskolekompisar S och E har sovit en natt på Tallhöjdens värdshus utanför Halmstad. Mysigt ställe som ligger bland tallarna längs en väg.

Igår gick vi en lång och svettig promenad för att titta på Danska fall, ett vattenfall. Längs stigen fanns smultron, blåbär, böljande hagar med kor och ibland gick vi i en härlig bokskog. Härlig promenad med mycket prat så klart :)

När vi kom tillbaka svalkade vi oss i poolen i väntan på middagen. En mycket god sådan, förrätten bestod av rökt gös med ostpaj och löjrom. Såg underbart ut och var lika gott som det såg ut.

Idag regnar det tyvärr men vi ska ändå checka ut om några timmar så det gör inte mig så mycket. Har haft härlig kväll med mycket skratt, och det var ju det som var meningen.

Published with Blogger-droid v1.4.8

Bondkakor, kalops och blåbär

Idag har jag haft en riktig husmorsdag. Bakade bondkakor med blandat resultat, lite för stora mandelbitar och ena plåten lite väl mörk för min smak. Men som min älskade mormor brukade säga, blir det inte bra får vi äta upp dom. Synd att jag aldrig tänkte på att fråga henne vad man skulle göra om det nån gång blev bra kakor.

Till middag blev det sedan premiär på en maträtt för mig, kalops! Visst har jag gjort grytor förut men måste nog erkänna att det här var grymt gott, speciellt med pressgurka till :)

Dagen avrundas med att svärfar ringde o frågade om han fick komma över med lite blåbär. Klart han fick och om lite är 2 liter så väntar jag glatt på den dag han kommer med mycket blåbär! Nu är dom rensade i frysen och jag är lätt blåtonad om fingrarna. Mycket nöjd med min andra semesterdag!

Published with Blogger-droid v1.4.8

Finaste skorna

måste bara visa er dom här träskorna, förlåt cloggsen, som jag köpte för några veckor sen. det enda dåliga med dom är att jag tycker dom är så fina så jag vågar knappt använda dom :)

Published with Blogger-droid v1.4.8

Pilane

Igår var vi på utflykt! Härligt sätt att inleda semestern på tyckte jag. Jag, sambon, hunden, min kompis H och hennes trevliga kille F lyckades på nåt sätt få plats i lilla blå. Målet för utflykten var Pilane gravfält på Tjörn. Det är förutom ett ca 1500-2000 år gammalt gravfält en konstutställning med skulpturer. Det var väldigt fint, vi vandrade runt i fårhagen där skulpturerna är, hade lite picknick och försökte förstå konsten. Kommentarer fälldes i stil med "man förstår ju varför konst och konstigt är nästan samma ord", och "man får liksom tro vad man vill, det är det som är meningen med konst".

Min favorit var tre arga/ledsna/läskiga flickor av en brittisk konstnär som heter Laura Ford. För mig kändes dom väldigt goth/skräckaktiga, ungefär som att dom skulle kunnat vara med i en film av Tim Burton. H:s favorit var som ni ser de isländska statyerna i aluminium :)

Hundens favorit var faktiskt inte dinosauriebenen på bilden ovan utan självklart de levande fåren (och deras restprodukter).