3D för gothare

En vän som känner mig väl, gav mig en riktigt superbra födelsedagspresent i år. Idag hade jag äntligen tid att läsa och titta igenom den. En otroligt fin bok, mina bilder gör den på inga sätt rättvisa! Det är den klassiska Dracula-storyn. I 3D. På papper! En helt underbar liten bok med stora pop-ups i mitten på varje sida, och allt som oftast små pop-ups i sidorna också. Som så mycket andra fina böcker så är den brittisk, utgiven av Walker Books.

 

En bok värd mödan

Jag brukar inte ha svårt att komma in i skönlitterära böcker. Visserligen har jag blivit mindre ihärdig med åren, när jag var yngre vägrade jag ge upp en bok, jag tvingade mig igenom hela för jag var inte en sån som slutade läsa böcker mitt i. Jag vet alltså  att vissa böcker... det kan ta 50 sidor, 100 sidor, till och med 150 sidor men sen helt plötsligt så vänder det. Man börjar förstå författarens tankevärld, skapelse och idé och man hittar ett flyt i läsningen. Man börjar gilla karaktärerna och till slut är man helt fast. Oftast brukar boken då ta slut och man saknar den gruvligt.

Just en sådan bok är Embassytown av China Miéville. Som ni ser på skicket den är i, kantstött och dan, så har det tagit mig ett tag att komma igenom den. Nedtryckt i för små handväskor, medpackad i ryggsäck till landet, slängd på nattduksbordet, glömd i soffan. Den har varit med om en del trots att det bara är jag som läst den och trots att den kom ut först i maj i år så jag har ju inte haft så lång tid på mig att demolera den.

China, som trots sitt feminint klingande namn är en engelsk man med rakad skalle, klassas av Wikipedia som författare till  "weird fiction". Och det är en rätt bra beskrivning. Jag kan inte på något rättvisande sätt beskriva handlingen i boken, för det tog mig mer än 150 sidor att komma in i den.

Boken utspelar sig i en avlägset belägen koloni där människor försöker samexistera med urinvånarna, "Hosts", De har ett väldigt annorlunda sätt att tala, de talar med två röster samtidigt och gör därför dubbla ljud. För att kunna kommunicera med dem manipulerar människorna i Embassytown fram ambassadörer, klonade tvillingar, som drillas och tränas till att tala samtidigt, men med olika röster och ord. Det är enda sättet man kommit på för att göra sig förstådd av Hosts.

Avice, huvudpersonen i boken, är en hemvändare, en av få, eftersom Embassytown ligger på en väldigt ogästvänlig planet, människorna är t ex beroende av bioteknik som "Hosts" har för att framställa syre till sig själv. Avice har varit en slags navigatör/person som möjliggör resor i rymden till avlägsna kolonier, men har nu vänt hem med sin språkforskande man som är mycket intresserad av att lära sig mer om dessa Hosts och deras helt unika sätt att tala. Naturligtvis går det någonstans galet. Avice har en kärleksaffär med en ambassadör. En ny ambassadör kommer, utskickad från hemplaneten som kolonin hör till, och den nya ambassadören skapar kaos. Krig bryter ut mellan Hosts och människa, och Avice är till slut den enda som har förutsättningarna att skapa fred.

Och det låter ju banalt, men det är det inte, det är bara jag som inte äger förmågan att förklara den här komplexa världen på ett kortfattat sätt. Det är en invecklad story som handlar om kärlek, vänskap, förståelse för andra, teorier om vad som egentligen är ett språk, vad som är en tanke, vad som är frihet, vad man är beredd att offra för något större och bättre.

Så sammanfattningsvis, en irriterande jobbig bok att komma in i, men väl värd besväret!

Bookoholic - den efterlängtade del 11

Hur ska man kunna motstå ett omslag som ser ut så här? En av mina favoritnyanser av grönt i klänningen, rosa och lila i toning från ljust till mörkare och dessutom glitter!!! Glitter i håret, glitter på klänningen, glitter på de brinnande boksidorna (de vita grejerna som faller ner på bilden).

Omslaget till Charlaine Harris senaste bok Dead Reckoning är som godis eller smink. Helt totalt oemotståndligt för min inre nioåring vars favoritfärg är rosa. Att det dessutom är bok 11 i Southern Vampire/Sookie Stackhouse/True Blood-serien och att jag läste ut del 10 tidigare i höstas gör ju inte boken mindre lockande.

Så, nu ligger den här bredvid mig och bara ber om att få bli läst. Men nej, jag ska behärska mig lite grand och läsa ut den bok jag håller på med!

Den bästa bok du någonsin läst

Under gårdagens middag avhandlades ämnet "Vilken är den bästa bok du någonsin läst?" och jag kunde inte överhuvudtaget komma på något svar. Efter mycket funderande kunde jag sträcka mig till att jag under en period av mitt liv, när jag jobbade med IT och systemutveckling, verkligen gillade Douglas Coupland väldigt mycket och att "Microserfs" och "All families are psychotic" är väldigt underhållande och bra böcker. Men att de skulle vara de bästa böcker jag någonsin läst, nä, det är nog att dra det lite för långt.

Jag tror det är svårt för mig att säga vilken den bästa bok jag läst är eftersom jag läser mycket böcker som jag tycker är bra. Om det ska vara den bästa någonsin, då måste den ju vara bättre än:

• Nick Hornby: Fever Pitch + Om en pojke
• Salman Rushdie: Marken under hennes fötter
• Linn Ullman: Innan du somnar + När jag är hos dig
• Marcus Birro: Landet Utanför
• Peter Høeg: De kanske lämpade
• Marianne Fredriksson: Anna, Hanna och Johanna+ Simon och ekarna+ Enligt Maria Magdalena + Evas bok m fl
• Kerstin Ekman: Dödsklockan + Händelser vid vatten
• Patrick Süskind: Parfymen
• Mark Haddon: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
• Diane Setterfield: Den trettonde historien
• Khaled Hosseini: Flyga Drake
• Johanna Nilsson: Rebell med frusna fötter
• Donna Tartt: Den hemliga historien
• Carlos Ruiz Zafón: Vindens skugga
• Zadie Smith: Vita tänder
• Douglas Adams: Liftarens guide till galaxen
• + säkert en massa annat som jag glömt att jag läst men som på något sätt är min egna interna referensbank av bra böcker som jag omedvetet jämför med när jag läser nya böcker

Dessutom så måste den bästa bok jag någonsin läst ge mig en läsupplevelse som slår de där fantastiska läsupplevelserna jag hade som barn, när boken öppnade helt nya världar.  Hur ska vuxenromaner kunna slå känslan av magi och fantasi som det var att läsa Astrid Lindgrens "Ronja Rövardotter" första gången? Eller för den delen "En ring av järn"-serien av Susan Cooper, Michael Endes "Den oändliga historien" och "Momo eller kampen om tiden" och för att inte tala om den fantastiska Maria Gripe med "Tordyveln flyger i skymningen", "Agnes Cecilia" och "Skuggan över stenbänken"-serien.

Sen har vi hela sci-fi och fantasygenren. Det är väl där jag i vuxen ålder kommer närmast de där magiska och fantastiska upplevelserna jag hade som barn. Det är något helt nytt, det tar mig bort från verkligheten på fem sekunder och jag får leva mig in i en helt ny värld. Anne Rice, Stephen King, Richard Morgan, Charlene Harris och många många fler.

Och vad kan vara bättre än att få sjunka in i en spännande deckare av Jo Nesbø, Åke Edwardsson eller Stieg Larsson? Otroligt drivna böcker som man bara MÅSTE läsa lite till i och inte kan lägga ifrån sig.


Det finns dock en bok som i vuxen ålder, dessutom ganska nyligen, fått mig att häpna och jubla över författarens fantastiska briljans, eller om det nu är galenskap. Dessutom fick den mig att fundera mycket, det var verkligen en bok som stannade kvar länge i mitt medvetande och faktiskt påverkade hur jag ser på hur vi lever våra liv. Det är en bok om en psykolog som börjar fatta alla sina beslut baserade på ett tärningskast:

Luke Rhinehart: The Dice Man

Kanske är det den bästa bok jag läst. Kanske.

Så, kära bloggläsare, jag ger den omöjliga frågan vidare till er: vilken är den bästa bok du någonsin läst?

Fantasy möter sci-fi (med en släng av dystopi på köpet)

För några veckor sedan var jag ju på loppisrunda. En av de böcker jag köpte för hela 2 kr styck var den här, Keeping it real av Justina Robson. Den är första delen i en serie av fem. Om man gillar sci-fi eller fantasylitteratur, så är den en klar rekommendation.


Jag brukar ibland ha lite svårt för fantasy, framförallt om det är för mycket om alver och hober. Sådant gör att jag bara uppfattar det som en dålig Tolkien-kopia. Men Justina Robson har lyckats skriva något unikt som jag aldrig varit i närheten av att läsa innan, en fantasy blandat med högteknologi som utspelar sig på Jorden i en inte alltför avlägsen framtid. Och det är ingen vacker lycklig framtid heller.

Huvudpersonen, agent Lila Black, är människa. Men hon dödades nästan under ett uppdrag och för att överleva har hon lappats ihop och är numera hälften maskin, eller kanske mer än hälften maskin. Lilas personlighetsförvirring blir inte mindre av att hon blir involverad i vild magi med rockstjärnan Zal, som för att komplicera det hela är Jordens största rockstjärna, jagad av alver, har levt bland demoner och dessutom är Lilas livvaktsuppdrag. Dessutom råkar Lila av misstag få in en döende alvs själ i sin kropp.

Det är massor av action, härliga nördiga fysikbeskrivningar (bl a av hur kvantbomben öppnade upp nya världar på jorden, eller kanske mera bredvid jorden, eller parallellt med jorden eller ja, ni fattar). Andra världar som befolkas av alver, älvor och demoner bland annat. Lägg till det rockmusik, en kärlekshistoria, roliga frisyrer på huvuspersoner och att Lila saknar sin hund väldigt mycket som inte får följa med på hennes uppdrag. Det enda som fattas för att boken skulle varit specialskriven för mig är väl en sidohistoria om hästar kanske :)

ISBN: 9780575079076 alt 057507907X

Hanne-Vibeke Holst, min nya idol

För ett tag sedan läste jag ut Drottningoffret, tredje delen i Hanne-Vibeke Holsts triologi. Det är ganska länge sen jag läste de båda andra delarna, Kronprinsessan och Kungamordet men jag vill varmt rekommendera alla tre böckerna. Kronprinsessan förgyllde en tre timmar lång väntan på ett försenat flyg för mig för några år sedan, och fick det att kännas som kort tid.

Hanne-Vibeke Holst har ett feministiskt perspektiv som jag verkligen gillar och som löper genom alla tre böckerna. Dessutom finns ett annat mycket tydligt antirasistiskt perspektiv i hela triologin som jag verkligen uppskattar, framförallt med tanke på utvecklingen inom både dansk och svensk politik de senaste åren. För mig är det nog helt enkelt väldigt skönt att få någon slags bekräftelse på att nej, det är inte du som är galen Karin. Det är fler som ser att det fortfarande finns grundläggande problem i samhället, kvinnor och män verkar inte under samma villkor.

 Att skriva så politiska texter maskerade till thrillers/polisromaner är i sig beundransvärt tycker jag. Inte nog med att jag får Hanne Vibeke Holsts syn på våld mot kvinnor, kvinnor och makt, rasism, det danska samhällets maktstrukturer och får insikt i hur det danska politiska systemet fungerar, jag blir underhållen på kuppen och har roligt hela tiden jag läser. Det är ett enormt driv i texterna och det är spännande fram till sista sidan. Så om du inte har läst redan, läs vetja!

Svårartat bokberoende

Det hela började ganska oskyldigt och till och med lite motsträvigt. Jag fick en födelsedagspresent av min kära sambo, de första 3 delarna i The Southern Vampire Mysteries, mera känt som böckerna som TV-serien True Blood är baserade på.

Något motvilligt började jag läsa. Jag blev inte övertygad direkt, tyckte det var en ganska fånig vampyrserie med en hjältinna som inte direkt vann min sympati utan hon kändes lite väl bimboaktig och hon agerar väldigt känslomässigt. Och det kändes som att boken var lite fattig och lite tunn i storyn. Men av nån anledning så blev jag ändå så pass intresserad att jag läste alla tre delarna i boken som jag fått. Och jag blev fast. Så fast att jag inte har kunnat läsa så mycket annat än Sookie Stackhouse-böcker hela hösten. Jag gillar miljöerna, jag gillar karaktärerna, jag gillar hur världen med olika övernaturliga personer växer för varje bok och numera gillar jag även Sookie som karaktär väldigt mycket. Och jag kan till och med ha överseende med en hel del ologiska saker, lösa trådar, upprepade mönster bok för bok och inkonsekventa beskrivningar.

Jag har ca 70 sidor kvar i den tionde delen. Och del 11 kommer, ve och fasa, inte ut förrän i maj. Jag köpte till och med en liten bok med noveller som handlar om Sookie för att förlänga min läsperiod innan böckerna tar slut. Samtidigt så är det sånt driv i böckerna att jag inte kan sluta läsa. Jag tänker att jag ska läsa ett kapitel innan jag släcker lampan, det slutar med att jag 4 kapitel senare släcker lampan vid kvart över ett. så 70 sidor kvar och sedan en LÅÅÅNG väntan till maj när Sookie 11 kommer ut i bokhandlarna... Och inte ens någon TV-serie att trösta sig med i mellantiden, eftersom den också har långt uppehåll just nu. Men kan jag spara de där 70 sidorna ens till imorgon? Vi får väl se om jag lyckas hålla mig från att sträckläsa slutet ikväll!

Slumpen är ingen tillfällighet

De senaste dagarna har ett par saker hänt som fick mig att tänka på en bok jag läste för några år sedan. Boken heter "Slumpen är ingen tillfällighet" och är skriven av Jan Cederquist. Boken handlar om "synkronicitet", meningsfull slump. Det var ett tag sen jag läste den, men bokens mening är i alla fall att det man behöver kommer dyka upp i ens väg om man bara är öppen för det. Det låter ju ganska flummigt och ovetenskapligt och närmast religiöst men jag tycker det är en rolig bok, och en rolig tanke att leka med. Och det blir ju ännu roligare när det händer saker som faktiskt verkar bekräfta att det finns meningsfulla slumphändelser.

Det första som hände var att jag beklagade mig på Facebook över att mina ridstövlar håller på att falla sönder helt och hållet. Och då kommenterar min f d ridlärare och säger att hon har ett par helt oanvända som hon gärna vill bli av med eftersom hon tycker det är synd att de inte kommer till användning, stl 39 med extra vida skaft. Jag har i vanliga fall 38 med extra vida skaft men tänker att inför vintern är det bra med lite extra utrymme i foten så jag får in mina värmesulor, värt att testa helt enkelt. Det visar sig att hon numera pluggar ganska nära mitt jobb så vi stämmer träff, jag provar stövlarna och dom passar! Jag har ännu inte provridit med dom men jag tror det kommer gå bra. Dessutom fick jag dom till ett sjukt bra pris.

Samma eftermiddag ringer en kompis från Småland och berättar att hon vill köpa en TV-bänk på Blocket från en person i Trollhättan. Jag blir ju lite nervös att hon ska fråga om jag kan köra till Trollhättan och hämta tv-bänken men nej, det är mer komplicerat än så, men samtidigt enklare. Häng med nu! De som säljer TV-bänken ska till Göteborg för att köpa en ny TV-bänk. De kan tänka sig att köra den ända hem till mig. Hmm, jobbigt att ha en TV-bänk extra stående i lägenheten tänker jag ju direkt. Kompisens man ska dock jobba i Göteborg så det rör sig bara om några veckor. Men det sjukaste av allt är att jag sedan kommer på att mina föräldrar, som bor 8 km från min smålandskompis, kommer hit på söndag. Med ett släp. De ska nämligen komma hit med ett bord och fåtöljer (arvegods) till  mig och J. Och sedan köra med släpet helt tomt hela vägen hem. En väg där de för övrigt passerar precis förbi min kompis hus.

Så nu står ett par helt oanvända stövlar i min hall, samt en jädrigt gedigen TV-bänk i ek och upptar plats tills imorgon. J hotar att vi ska behålla TV-bänken för han tycker den är snyggare än den vi har. Och det blir ju nästan lite svårt att inte tro på att det på något sätt var meningen att jag skulle få tag på de där stövlarna, och kompisen den där TV-bänken. Sen kan man ju alltid hävda att det alls inte är någon slump, det är så här verkligheten ser ut numera när vi utnyttjar våra sociala nätverk till max. Fast det är en mycket tråkigare och veteskapligare förklaring.

Boktips: Konsten att vara Ela av Johanna Nilsson

För några år sedan läste jag Rebell med frusna fötter av Johanna Nilsson och kände att ja, det här är en tjej som kan skriva om hur det är att vara vuxen till åldern men inte till sättet. Och jag njöt verkligen av att läsa den boken. Den var fyndig, rolig, underhållande och igenkänningen och inkänningen med karaktären var på topp från min sida.

Med den här boken så inser jag att jag inte blir riktigt lika betagen. Det är fortfarande underhållande, det är fortfarande roligt, det handlar fortfarande om en ung förvirrad kvinna som inte hittat sig själv som vuxen ännu. Och det är just det som är problemet. Jag har läst det här förut. Det är samma bok igen men med nya karaktärer. Och visst är inkänningen hög den här gången också, men nyhetens behag är borta. Och jag är själv ett par år äldre och upptäcker att jag irriterar mig nåt vansinnigt på huvudpersonen.

Handlingen går i korthet ut på att Ela, 25 ungefär, som hoppat av sina universitetsstudier och jobbar på ett café, går från förvirrad singel till något mindre förvirrad sambo. Ela är bitter och skyller sitt dåliga liv på sina föräldrars skilsmässa när hon var 21. Hon är ensam, hennes enda vän är grannen och grannens pitbull med pacemaker. Ela stöter också på en liten ensam tjej på 6 år som bor i hennes källare. Och istället för att reda ut sitt eget liv försöker Ela hjälpa flickan att hitta sin mamma.

Ja, det är skruvat. Ja, det ger Ela möjlighet att se livets baksidor. Ja, det är spännande. Ja, det är dramatiskt och händelserikt. Men som sagt, det bestående intrycket är ändå irritation. Väx upp!

Men å andra sidan, det kanske är det som är meningen med boken? Att belysa hur löjliga vi är i min generation som leker tonåringar långt fram tills vi är 30-35 och fortfarande "inte vet vad man ska bli när man blir stor".

Dagens boktips

Självkänsla nu! av Mia Törnblom

Jag har blivit tipsad om denna bok ett flertal gånger men alltid avfärdat den med ett "äh, mitt självförtroende är det inget fel på". Och därmed missat hela poängen. Självförtroende är en sak, självförtroende en helt annan. Självförtroende=jag vet att jag är bra/bättre än andra på . Självkänsla=jag vet att jag i mig själv är bra som jag är och jag är bra även om andra är bättre än mig och jag själv har en dålig dag. Bara det att få detta förklarat för sig gör boken väl värd att läsa.

Mia jobbar som personlig coach och har en bakgrund som missbrukare. Bara det gör boken intressant och läsvärd även om det ibland kan kännas lite väl mycket halleluja och filadelfia-församling ("jag blev hjälpt på det här sättet, nu vill jag hjälpa alla andra att hitta räddningen på samma sätt"). Jag tror änd att jag kommer behålla boken, blädda i den ibland, försöka läsa om den då och då, och framförallt, jag ska göra övningarna i boken. Om man på allvar skulle ägna 10-20 minuter om dagen åt de övningar som nämns i boken skulle man troligen bli en bättre människa.

Nackdelen är att jag nu har bestämt mig för att jag minsann är bra nog ändå just nu, och att det är gott nog att läsa boken, så jag kommer mig inte för att göra övningarna på ett bra tag :)