Det bästa med 2010

Några bilder som visar vad som varit det bästa med mitt år 2010!

Jag var i Ungern och red och lärde känna nya roliga människor, och lärde känna andra som jag kände lite grand förut bättre.

Jag skaffade ny bil, Saab 9-5, för att pirathunden här skulle få plats i bilen. OBS - det är alltså INTE min bil på bilden....

Milo, mitt söta brorsbarn, föddes i maj. Här håller han på att käka upp min julklapp.

Jag fick ny tjänst på mitt jobb och har stormtrivts med det. Här är vi på konferens och seglar på T/S Britta!

I våras så började jag rida i hoppspecialen. Otroligt roligt, numera hopptränar jag varje vecka, har tävlat några clear rounder och det känns bättre och bättre. Har dessutom varit med som funktionär på ett gäng tävlingar under året och haft grymt kul. Och som en härlig final på året fick jag vara med och träna hoppning för Björne Carlsson igår och i förrgår. Otroligt lärorikt med en så galet bra ridinstruktör.

Sen måste ju sambon vara med också, han är alltid det bästa med varje år sedan vi träffades. Bilden är från midsommardagen.

1950-talet är här för att stanna

Jag har ett väldigt närliggande störmoment i min vardag. Ett störmoment som politiker i Göteborg beslutade om för ungefär 60 år sedan när de fastslog stadsplanen för området jag bor i.

Precis bakom mitt hus så låg det förut en grönskande liten skogsdunge. Mycket vacker att titta på från balkongen och härligt avkopplande, full av fåglar och ekorrar. Ibland kunde man också se rådjur söka skydd där på sin väg från ett område till ett annat. Jag tror att den där skogsdungen faktiskt kan ha bidragit till att jag föll för den här lägenheten och ville bo här.

Vad vi inte visste, och inte heller tog reda på, när vi köpte lägenheten var att den där lilla skogen enligt stadsplanen faktiskt är tänkt för bebyggelse. En stadsplan som alltså är sedan 1950-talet.

Ja ni vet, 50-talet... på den tiden när det inte var farligt att röka, man heller inte behövde ha bilbälte på sig när man åkte bil, männen var de som förvärvsarbetade och kvinnorna skötte hushållen. En härlig tid. Så kloka människorna var då och inte har vi lärt oss ett enda dugg sedan dess.

Hur ska man annars tolka att en stadsplan beslutad från den tiden fortfarande gäller? Det är ju självklart att man inte kan hålla på och ändra stadsplaner varenda år men man kanske kan uppdatera dem i alla fall en gång på 60 år? Ta hänsyn till nya kunskaper och forskningsrön? T ex den här som visar att grönområden ger bättre mental hälsa, eller den här som visar på grönområdens effekter för barns hälsa.

I augusti överklagade min granne bygglovet men bygget har inte gått att stoppa, vi som överklagade fick inte ens vår egen styrelse i bostadsrättsföreningen med oss på överklagandet.

Själva huset som ska byggas är för ett gott syfte, det handlar om ett boende för människor med särskilda behov. Men varför ska man bygga det så att en liten skogsdunge behöver röjas ner? När det dessutom inom 500  meters radie finns åtminstone 3 helt outnyttjade gräsytor som endast beträds av människor när gräsytorna är i behov av klippning så blir det ju rent provocerande.

Här nedanför är lite bilder på min föränderliga utsikt från balkongen.

En regnig dag innan bygget dragit igång, 30 juli 2010

Bygget i full gång, nästan alla träd borta 2010-11-19

Bygget idag, 2010-12-29

Äggost in da making

Största problemet med äggosten just nu, vad ska jag göra med all vasslen??? Lussekatter? Bröd? Hälla ut i vasken? Hoppas den kommer bli fin när den väl är färdig också - den ser i alla fall fin ut nu :)

Klubbmästerskap eller hur man kan vara nöjd när man är nia

Idag har det varit klubbmästerskap i dressyr på ridskolan. Vi var inte så många starter, många strykningar pga väderleken bland annat (inte så kul att köra hästtransport i snömodd). Totalt tror jag vi inte var mer än 30 startande. 9 stycken totalt i klassen ridskoleryttare häst. Och jag kom 9:a. Och är sjukt nöjd. Jag hade två målsättningar med dagen. Det ena var att komma ihåg programmet och rida det rätt, dvs inga onödiga missar från min sida. Och det klarade jag :) Och det andra var att jag hoppade få mer än 60% i bedömning, dvs ett godkänt resultat och vit rosett. Och det klarade jag också tillsammans med söta Baloo som jag annars mest bara hoppar hinder med. Den blåvita rosetten är från förra helgen när vi var ClearRound på Seriehoppningen på GFRK. Duktiga hästen!

Och jag tänker på vad Tomas Torgersen, fd sportchef i Svenska Ridsportförbundet, sa när han hade clinic hos oss på GFRK tidigare i höstas. Det är dumt att sätta upp mål som man inte själv kan påverka. Och med det menar han att inom ridsport så kan man inte sätta upp målet "Jag ska vinna den och den tävlingen" för just den dagen kan det finnas någon annan som rider ÄNNU bättre än du, som har en häst i mycket bättre form etc. Någonstans har väl det fastnat hos mig, jag satte upp ett för mig själv rimligt mål som jag kunde påverka och jag klarade det. Grymt tillfredsställande.

Något som gjorde dagen ännu bättre var att det var så mycket glada och trevliga människor där! Så efter min ritt hängde jag kvar, för jag ville ju också se hur det skulle gå för de andra. Så jag var lite funktionär på slutet också vilket var roligt det med. Och jag fick se Cecilia på Bamse som vann lektionsklassen för stor häst. Och det var en grymt maffig syn. STOR vit häst i superbt samspel med sin ryttarinna. Coolt :) Sen att vi hade världens raraste domare, Britt Hammar, gjorde ju också dagen bra. Hon är helt underbar och vill verkligen alla ryttares och hästars bästa och vill att alla ska utvecklas. Härlig och underbar människa.

Så nu är det dags att gå från denna lyckobubbla in i de sista 3 arbetsdagarna innan jul och sedan, julledigt i en dryg vecka. Med ridning så klart! Kadrilj på julafton och sen hoppkurs 29-30:e december. Kanske kanske kanske om jag har tur så följer min sambo med och tittar på kadriljen på julafton. Håller tummarna för detta.

2010 - en summering

Liite för tidigt för årskrönikor är det men jag tyckte ändå den här bilden summerade mitt år rätt bra!

Härlig vintermorgon

Idag är det helt fantastiskt klart och kallt och absolut vindstilla i Frölunda. Jag njöt av morgonens hundpromenad. Hur ofta får man egentligen chansen att studera soluppgången? Vackert så det gör ont.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Kallblodig inflyttad Göteborgare

Igår hämtade jag min härliga nya mössa på posten. Avsändare var till min något fnissiga förtjusning Karin Lingmerth :) Jo, trots mitt ovanliga namn så har jag sedan Kitty gifte in sig i släkten faktiskt en namne. Och till skillnad från mig så färdigställer hon sina stickprojekt (min påbörjade halsduk från förra vintern är just det, påbörjad....). Hon inte bara färdigställer, hon gör tokfina mössor, mitt foto gör inte riktigt mössan rättvisa, den är mycket finare lila i verkligheten. Fler bilder på min mössa (och andra) finns här:
http://www.facebook.com/home.php?#!/kitknit

Årstidsförvirring

Det är 7 veckor mellan bilderna här ovanför. Och jag kan inte förstå vart all den här snön kommit från. Det gick som från sommar till vinter direkt. Inget man är bortskämd med i den här stan där hösten brukar vara förhärskande 6 månader om året, från september till mars. Snart är det julafton. Och sen nyår. Och sen midsommar...

Varmblodiga Göteborgare

Termometern visar -9°C och vuxna människor går ut utan mössa och ställer sig och väntar på spårvagnen. Fascinerande. Antingen är de begåvade med högre kroppstemperatur än mig eller färre hjärnceller.