Magiskt, effektfullt och bättre än boken (!)

Så har den då äntligen tagit slut - filmserien om Harry Potter. Igår såg jag del 8, Harry Potter and the Deathly hallows: Part 2. Och jag tyckte det var riktigt bra.

De flesta av skådisarna grymma, framförallt tycker jag att Daniel Radcliff och Emma Watson som spelar Harry och Harmoine verkligen har vuxit in i sina roller och jag kan inte vänta tills jag får se dem i andra roller. Dessutom är ju ensemblen med äldre skådisar grym. Tre av mina absoluta favoritskådisar, Alan Rickman, Gary Oldman och Helena Bonhamn Carter är ju med.Och Alan Rickman. Finns det någon mer perfekt person att spela den karaktären? Jag älskar att man aldrig riktigt vet, är han ond, är han god?

Det hade nog i ärlighetens namn krävts en riktigt dålig film för att jag inte skulle ha gillat den. Jag älskar ju hela den här världen med drakar,  handväskor som rymmer hur mycket som helst på insidan och så allt det uppmixade med det extremt brittiska och vardagliga. Jag älskar att Neville, efter att ha sprängt en bro och nästan dött, säger helt torrt "That went well". Jag älskar att Minerva, efter att ha väckt stenstatyer och bett dem skydda Hogwarts barnsligt fnittrande säger "I always wanted to use that spell".

Bild från http://holymotherofhnng.tumblr.com/post/6838252895/that-went-well

 Manuset är bra och syr ihop storyn bättre än vad JK Rowling själv gör i boken. Det är action och coola effekter där det ska vara det, och det är grymt skådespeleri och drama där det ska vara det. Den enda riktigt tråkiga grejen är, precis som i boken, prologen. Storyn är ju slut, men varken filmmakarna eller JK kunde hålla sig utan slänger in en "19-år senare" för att verkligen tala om hur allting gick. Det är i stort sett det enda som drar ner betyget och upplevelsen av filmen för min del.

GP:s sur-Mats Johnson ger filmen 3 av 5
DN ger den 4 av 5 och menar att man inte ens behöver ha sett de andra filmerna eller läst alla böckerna för att ha behållning av filmen
Jag ger den 7 av 10 på IMDB
Såg också IMDB har gjort en specialsida om Harry Potter filmerna. Kanske något de hållt på med ett tag för nyare filmer? Snyggt var det i alla fall!

För den som inte vill säga hej då till Harry riktigt än så kommer ju Pottermore snart- JK Rowlings webbplats för en "unik läsupplevelse online" där delar av berättelsen bestäms av läsaren. Det kan bli hur dåligt som helst - jag associerar till de där böckerna som fanns i min barndom där  man fick själv välja vad karaktären skulle göra och beroende på vad man valde skulle man bläddra till olika sidor i boken. Men  nåt slags hopp har jag som gör att jag ändå är tillräckligt nyfiken för att vilja testa det. Det kanske blir bra på riktigt?

Äntligen finns det ett alternativ till Facebook

Äntligen finns det... Google+!! Alternativet till Facebook! Jättefin videochatt, härlig lätthanterlig indelning av ens vänner i kretsar, man kan följa någon utan att den följer dig. Det är som en härlig mix av Skype,  twitter och facebook och så integrerat med andra google-funktioner som gmail och Picasa så klart. Är jag Google-frälst? Ja nästan löjligt mycket. Är det bra? Ja, så länge reklam och farmville lyser med sin frånvaro och googles sedvanliga enkelhetsprinciper får råda kommer jag vara nöjd användare i alla fall!
Och sen så älskar jag ju att ha rätt också.. i april postade jag ju det här inlägget:
Istället för Facebook

Bygg din egen konst eller varför inte en datorstyrd plasmaskärare?

Det här inlägget hade inte kommit till om inte Drama Online postat den översta filmen för några dagar sen. Tack!

Vissa människor kan liksom inte låta bli att plocka isär, skruva ihop och göra själv. Jag känner en av dessa människor, man skulle kanske kunna kalla honom Kalmars svar på Mythbusters. Han såg ett konstverk, "The round wave" av Reuben Margolins, och han kunde liksom inte låta bli att bygga sin egen.


Han har också, tillsammans med en kompis, byggt en egen CNC Plasma Cutter, en datorstyrd maskin som kan skära i metall.



Sen har han byggt en Jakobs stege till ett Sience Center, ni vet en sån där man ser i filmer så fort det ska vara som en ond vetenskapsman och man ska vara i hans onda labb och det ska blixtra lite i bakgrunden. Då är det en sån här man ser. Som han har gjort. Observera den gigantiska modellen av en Wunderbaum som hänger i taket i hans verkstad. Skulle inte förvåna mig alls om han gjort den själv. Antagligen med nån annan datorstyrd maskin...



Jag som brukar vara så stolt över att jag faktiskt kunde byta fläktremmen själv på min första bil är grymt impad. Och en smula avundsjuk på hans begåvning!

Googla en färg

En kollega tipsade om att man kan googla en färg i bildsökningsläget. Tänk att teknik kan vara så här vackert.

Vignette-beroende

Jag har ju tidigare beklagat mig över min HTC Desires kassa kamera. Kameran blir inte bättre, men dock roligare, med appen Vignette. Så här kommer lite Vignette-bilder, och också en liten update vad jag gjort senaste veckorna.

Utsikt från spårvagnsfönstet, Hagabion a.k.a stans bästa uteservering Kino

Söta brorsbarnet, en regnig dag på Liseberg

Spår 10 i Stockholm en fredag eftermiddag. Väntan på att få åka hem till Göteborg.

Kontorskonst. Kollegans snygga sko och ett litet ljusfenomen på golvet.

Du kan lita på teknikens under

Häromdan frågade jag mina mest teknikvänliga vänner hur jag ska lyckas få över min Spotify i mobilen till min stenåldersbilstereo från 2004. Stereon har ingen linjeingång. Till min mycket stora förvåning fick jag då frågan om stereon har kassettdäck. Något generat fick jag ju erkänna att jo, det har den.

Och hör och häpna, någon underbar människa har alltså uppfunnit en kassettadapter! Och den finns till salu i närmaste tekniska prylaffär för ca 1,5 hundralappar. Man pluggar in sin mobil eller vad man nu har för musikenhet med linjeutgång och i andra änden av sladden sitter ett fejkat kassettdäck som man trycker in i bilsteron. Så löjligt enkelt och briljant! Och så underbart härligt det känns att äntligen äntligen kunna lyssna på min primära musikenhet även i bilen!

Smiley-fria veckan är äntligen över

Äntligen äntligen är min smiley-fria vecka över! Trots att jag brutit smiley-stoppet flera gånger så har jag också många gånger velat slänga in en för att på ett enkelt och snabbt sätt förklara att jag inte är missnöjd utan glad. Så resultatet av min smiley-fria vecka är

1. Jag har insett hur sjukt mycket smileys jag skriver

2. Jag har börjat uppskatta nyttan med dem, de är enkla och effektiva

3. Jag är numera mera medveten om dem och vaktar mitt tangentbord mer noga mot smileys

4. Jag är glad över att kunna använda dem mer obehindrat igen, har saknat dem :-)

Fotonostalgi del 1 - Hela Sverige ska leva

Långt före Bilddagbokens tid, när bredband i varje hem var en fantasi i Jonas Birgerssons hjärna och ingen realitet, då skapade en fotointresserad kompis en utställningssida för foton. Jag kommer re-publicera mina tre utställningar därifrån här i bloggen. Den första är från 1999 och heter " Hela Sverige ska leva". Fotona är tagna på en övergiven gård i Småland.  Det här är alltså foton som är tagna med fysisk film, framkallade och sedan scannade. Känns helt osannolikt att man någonsin lagt så mycket jobb på sitt fotograferna men så var det.

Smiley-fri vecka

Igår läste jag Mymlans inlägg om en smiley-fri vecka.Och jag tänkte att det är en bra idé, jag har själv insett att jag mer och mer slentrianmässigt slänger in smileys både här och där. Till och med i ganska arbetsrelaterade eller officiella sammanhang, strax innan jag läste hennes inlägg hade jag t ex svarat på ett mail från mitt försäkringsbolag och det ingick en smiley i mitt svar. Hoppas handläggaren blev glad och inte förvirrad.

Har jag alltså mist förmågan att uttrycka känslor och åsikter utan att slänga in smileys för att visa vad jag menar? Eller är jag rädd för att bli missförstådd och att de som är mottagare av mina skrivna kommentarer ska ta illa upp om jag inte lägger till en glad gubbe efteråt? Och tänk om jag kanske till och med förvirrar människor med mina smileys? Skriver något som är ganska kortfattat och korthugget och så slänger jag på en smiley? Vad vill jag med det egentligen?

Detta var alltså igår.

En liten egenkontroll visar att jag sedan dess har gjort 5 inlägg på Facebook. Två av dem innehöll smileys och ser ut så här:

Om en ny häst på ridskolan:
Konstig kombo med en häst som sägs ha hoppat 1.40 och behöver bomterapi :) Å andra sidan är ju det mesta läskigt när man är ny på GFRK och många hästar som varit rädda i början har ju blivit jättebra så småningom när de vant sig lite :)

Tipsar en kompis kompis om var hon kan hitta foton på kompisens stuga som hon tycker att kompisen ska lägga upp:
Hon har ett helt album här på fejan :) [URL till albumet]

Jag hittar i min utgående mail ett styck mail där jag till och med har en smiley i subjektet. 

Det är smileys i nästan alla mina utgående SMS. 

Detta alltså inom ett dygn från att jag bestämt mig för smileyfri vecka. 

Mina slutsatser är så här långt:

1. Min vana att använda smileys är så hårt inrotad att det är en helt oöverlagd, vanemässig handling som jag inte är medveten om att jag gör. 
2. SMS och Facebook verkar vara de träsk där jag smileyar mest
3. Det verkar som jag slängar in smileys i SMS som en avväpnande avslutande grej, så att personen ska få veta att jag inte är arg/upprörd/ledsen utan glad. Som ett glatt hej då-leende och ett sätt att visa att vi är väl vänner även om jag nu skrev något till dig som kanske, kanske kunde uppfattats som korthugget annars.

Det ska bli roligt att se hur det fortlöper resten av veckan för mig. Ser du mig smileya så vet du - jag har glömt av det igen...

Istället för Facebook

En del tror att Facebook är för stort för att dö eller för stort för att sluta vara populärt. Jag däremot tycker mig redan nu märka en trötthet på Facebook bland vänner och bekanta. Hur? Jo, det är färre kommentarer, färre statusuppdateringar, färre foton. Och istället fylls min Facebook-vägg allt mer av automatiska uppdateringar från andra verktyg (bloggar, träningsverktyg), företag eller andra mer officiella personer som vill sprida sitt budskap, grupper, virus och virusvarningar.

Jag roade mig med att titta på "Google Trends" på sökbegreppet alternative Facebook.



Så klart kommer inte Facebook bara försvinna helt över en natt. Nej då, det kommer dö en lång och utdragen död. Långsamt kommer det försvinna ur våra medvetanden, först ut ur vår vardag och in i sällan-träsket och därifrån in i internethimlen tillsammans med ICQ, MySpace, Webcrawler, AltaVista och Lunarstorm. Och vi, användarna? Vi söker oss nån annanstans. Where the action is.

IT-bubbla

För ungefär 10 år sedan, en råkall fredag som idag, satt jag och en av mina bästa vänner på O'Krögers i Kalmar. Jag tror vi båda drack alkoholhaltig dryck, kanske till och med whiskey (båda var vi stolta över att vara kvinnor som förmår uppskatta denna dryck).

Vad jag däremot minns är vad vi pratade om och hur vi nästan chockat fnittrande försökte förstå att vi inte längre hade en fast anställning. Att våra första anställningar hade slutat i en bristande IT-bubbla.

Min vän skulle snart med tåget hem till Malmö, hon hade modernt nog distansjobbat ett tag. Kanske var det ändå med en viss lättnad vi satt där och funderande över vår framtid.

Måndagen därpå gick jag tillsammans med de andra som fått gå, halva företaget, och skrev in mig på arbetsförmedlingen ett kort stenkast bort från jobbet. Det var mitt enda besök där.

Samma dag skickade jag min första ansökan via en jobbsajt som förmedlade IT-jobb, som jag sedan glömde av att jag skickat. Den ledde mig så småningom till Göteborg och nytt jobb. 14 dagar emellan anställningarna, 14 mycket välbehövliga dagar eftersom jag skulle flytta och ha en hej då-fest och inte visste när jag skulle få ledigt igen.

Min vän fick nytt jobb som informatör, båda fick vi högre löner och bättre arbetsförhållanden. Företaget som sa upp oss hankade sig fram några månader innan den andra halvan av personalen också fick gå när konkursen var ett faktum. Några är faktiskt kvar än, företaget återbildades med delvis annan verksamhet.

Själv är jag glad att it-bubblan var min skola och lärde mig mer på 3 år än vad hela min sammantagna skolgång lärde mig. Så om någon gammal it-investerare mot förmodan läser detta vill jag säga tack för utbildningsbidraget och synd att ni var tio år för tidiga med era idéer.

Effektiv tokshopping

Idag hade jag äntligen tid och ork för klädshopping. På Esprit gick jag lite bananas. Jag köpte för det första den här gråa tröjan på rean som jag tyckte var mycket fin.

Väldigt fina knappar i ärmen hade den! Jag köpte också en v-ringad stickad tröja i rosa, också rea.

Sen hittade jag de här jeansen med ett mycket fint skärp till. Jag gillade spännena och flätningen, kändes lite hästsportsinspirerat tyckte jag och ville genast ha så klart :)
Dessutom hittade jag otroligt nog ytterligare ett par byxor, ett par svarta. Inget av paren var på rea men med tanke på att jag letat efter byxor sen i höstas så kändes det inte som prio ett att de var tvungna att vara på rea.

Dessutom köpte jag en svart klänning, också Esprit och rea, som jag tror jag kommer använda som tunika eftersom jag tyckte den var lite för kort för att vara klänning. Ärmen var väldigt snygg i alla fall tyckte jag!

Köpte också på mig underkläder och strumpor. Alltsammans inhandlades på under en timme vilket kändes otroligt skönt eftersom jag inte gillar att gå i klädaffärer.

Min tredje nätverkssladd på ett halvår inhandlades också, en platt en som verkar väldigt mjuk och följsam. Den första jag köpte var för kort (5 meter, det räcker inte riktigt runt i hela lägenheten :)).  Den andra jag köpte var bra tills den gick rakt av.  Jag ville först beskylla hunden för att ha bitit av den men nä, inga bitmärken och ett helt rakt brott på sladden gjorde att han blev friad från alla sådana beskyllningar.  Jag antar att den gick av eftersom den låg som en hård snurra på golvet lite för länge. Och ja, jag vet, sladdar känns såååå 2001 men har man en sambo som är stark motståndare till trådlösa nätverk får man göra lite uppoffringar ibland. Som t ex att inhandla sin tredje nätverkssladd på 6 månader.

Så nu känner jag mig väl förberedd inför de kommande veckorna. Jag har hel nätverkssladd till min bärbara och jag har en uppdaterad garderob som jag verkligen kommer få nytta av. Jag ska moderera gruppdiskussioner vid två tillfällen, presentera undersökningsresultat hos kund vi åtminstone ett tillfälle, kanske två. Det enda som fattas är egentligen ett par nya skor så kommer jag känna mig fulländad. Jag såg faktiskt ett par ganska coola westerninspirerade boots på Biano och hade de bara varit lite lite mörkare i skinnet och inte haft så fåniga stjärnor på skaftet så hade jag nog köpt dem. Får leta vidare tills jag hittar de perfekta bootsen!

.

Dagens frisyr och teknikklag

Så här blir frisyren i dagsljus.

Börjar bli galet trött på min htc desire just när det gäller kameran... den kan inte fokusera, den väljer konstant konstiga inställningar för vitbalans, och jag har en känsla av att den gör något fisheye-liknande ibland också, perspektiv förskjuts, åtminstone i närbilder.

Färgåtergivningen är också ett kapitel för sig, men det tror jag hänger ihop med vitbalansen. Har kanske lite höga krav med tanke på att det ändå bara är en smart phone och inte en systemkamera :-)

Börjar allvarligt längta efter en riktig kamera. Har ju en liten skruttcanon men saknar systemkamerans möjligheter. Någon som har bra tips på nån vettig systemkamera som de är nöjda med?

Bloggen är död - länge leve bloggen

Ja så är det. den är död.

Uber cool nerd

Har inte varit så här glad på länge :) Först kommer sambon hem och sen gjorde jag nerdtest 2.0

Mera spel, mera spel

Måste erkänna att jag tröttnade ganska fort på Nintendo Sports. Tyvärr. Men nu är både SSX (ett av mina favoritspel till X-box :)) och Zelda beställt så nu fasen ska här bli spela av :)

Teknikens under

Jag börjar känna mig som en omodern typ. Kan inte blogga via mobilen, förstår inte hur man chippar spel. Men nu ska jag väl i alla fall äntligen ha publicerat mitt första blogginlägg via e-post. Om det funkar. Inte nog med att jag är omodern. Jag är skeptisk också :)

Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

Jag trodde verkligen inte det skulle vara så jobbigt - men jag tror jag håller på att få en idrottsskada av mitt wi :) Det är all tennis och golf tror jag! Kan inte riktigt spela längre, får ont på en gång...

Mycket nytt här i mitt lilla liv, nytt jobb, nytt badrum på gång (stambyte= ingen höjdare), och ny spelkonsol :)

Idag hade jag dessutom en av mina yogaklasser på en ny tid = nya människor. Alltid spännande och roligt, men lite läskigt också. Det är mest äldre damer som går och är det nåt de inte gillar så säger de ju till. Men jag har nog bättrat mig tror jag, ingen som klagar på att jag pratar för tyst längre :)

Trygghetslarm någon?

Var ute och joggade igår för första gången på 1 månad. Mötte idel vänliga pensionärer, barnfamiljer och hundägare i "skogen" där löpspåret går. Solen sken, fåglar kvittrade, det var lungt och stilla i skogen. Och ändå... Någonstans djupt inuti mig så kände jag mig osäker, på ett nästan instinktivt sätt, så som det alltid är för mig när jag är ute i den här stan ensam.

Jag började fantistera, och det är inte första gången, på om jag ens skulle gå att identifiera om jag blev mördad just där och då i skogen. Bara en husnyckel runt halsen (som mördaren lätt kan ta med sig). Inget ID, ingen plånbok, ingen mobil, inga smycken. Hur lång tid skulle det ta att identifiera mig? Hur lång tid innan man ringer mitt jobb (sprang i tröja med reklmartryck därifrån)?

Funderade över larm och pepparspray. Men inte vill väl jag vara så rädd att jag måste ta till såna medel? Insåg att mina morbida fantasier i höstsolen gått för långt och bestämde mig istället för att köpa nya träningsbyxor och överdragsjacka med fickor som har dragkedja omedelbart. Nästa gång blir det mobiltelefonen med och så får vi se om jag slipper de morbida instinktsbaserade fantasierna då.

Arbetsmoral och matematiska tanter

Jag BORDE verkligen sitta och hårdtesta min egen programmering just nu. Men det är så förbannat tråkigt. Undrar om jag kan få nån slags cred för att jag bloggar (=hänger med i den moderna tekniken) och därmed kan räkna detta som arbetstid?

Jag träffade förresten en rolig tant på spårvagnen igår. Hon var säkert 80 år, helt vitt hår. Hon påstod att hon aldrig hade svurit i hela sitt liv. Sen funderade hon lite till och sa den märkliga meningen

- Ja om man inte räknar tal då.

Och jag tänkte - vad är det för matematiskt supergeni till tant som sitter bredvid mig? Vad vet hon om verkligheten som vi andra inte vet? Är det djävulens tal 666 hon menar? Tyvärr förstörde hon mina fantasier ganska raskt genom att exemplifiera vad hon menade:

- Ja alltså ungefär som när man säger "åh sjutton också", det är ju en svordom.