Trygghetslarm någon?

Var ute och joggade igår för första gången på 1 månad. Mötte idel vänliga pensionärer, barnfamiljer och hundägare i "skogen" där löpspåret går. Solen sken, fåglar kvittrade, det var lungt och stilla i skogen. Och ändå... Någonstans djupt inuti mig så kände jag mig osäker, på ett nästan instinktivt sätt, så som det alltid är för mig när jag är ute i den här stan ensam.

Jag började fantistera, och det är inte första gången, på om jag ens skulle gå att identifiera om jag blev mördad just där och då i skogen. Bara en husnyckel runt halsen (som mördaren lätt kan ta med sig). Inget ID, ingen plånbok, ingen mobil, inga smycken. Hur lång tid skulle det ta att identifiera mig? Hur lång tid innan man ringer mitt jobb (sprang i tröja med reklmartryck därifrån)?

Funderade över larm och pepparspray. Men inte vill väl jag vara så rädd att jag måste ta till såna medel? Insåg att mina morbida fantasier i höstsolen gått för långt och bestämde mig istället för att köpa nya träningsbyxor och överdragsjacka med fickor som har dragkedja omedelbart. Nästa gång blir det mobiltelefonen med och så får vi se om jag slipper de morbida instinktsbaserade fantasierna då.

Anfäkta och anamma - sötvattenspirater till havs!

Igår var det en underbar kväll i Göteborgs skärgård - havet lågt nästan blankt men en svag bris fläktade skönt, måsarna skriade, solen sken och den underbara doften av tång och salt låg som en liten bismak i munnen.

Det vackra scenariot bröts dock av kommentarer som
"Hjälp hur backar man?"
"Oj Karin nu backar du på mig"
"Är det den här viken vi skulle till? Sa hon inte nåt om kablar?"
"Vad är ett styrtag egentligen?"
"Kan du fiska upp den där seglarskon som blev över vid kapsejningen?"

Jag och några vänner var på prova-på-paddling hos Escape kajakcenter och det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig i en kajak för första gången i mitt liv. Jag som inte ens paddlat kanot förut! Det gick ganska bra - fram tills efter vi hade fikat och skulle iväg igen. Armarna var helt slut och jag var övertygad om att land, det ser jag aldrig mer, jag blir fast här ute på havet, ensam. Men tack vare bra guider så lugnade jag ner mig, vilade mina trötta muskler, fick till lite bättre teknik och använde ryggen mer (det känns idag kan jag säga). Så jag kom hem helskinnad för egen maskin - utan att ha varit i vattnet en enda gång :) Är mycket stolt över mig själv!

Träna för att bli stark och frisk

Så var det dags igen! Efter några månader med enbart yoga, ridning och promenader beslöt jag mig i lördags för att ta upp styrketräningen igen. Det är nyttigt, jag blir stark, slipper ont i ryggen och blir snygg som bara tusan till bikinisäsongen ;)

Sagt och gjort, iväg till gymmet bar det. Körde mitt vanliga pass som jag gillar som går igenom hela kroppen och ändå inte tar mer än ungefär en timme, vilket är perfekt för en ursprunlig styrketräningshatare som jag. Det gick bättre än väntat, man blir ganska stark av yoga också och jag hade inte tappat så mycket som jag trodde. Kände mig glad och pigg och nyttig.

Så i måndags slog den till. Träningsvärken från helvetet. Jag kunde knappt ta mig ur sängen, stapplade ner för trapporna som en annan pensionär och ville mest av allt stanna hemma från jobbet. Tröstar mig med att träningsvärk är övergående. Dessutom håller jag åldersnojan på avstånd, hörde nån gång att så länge träningsvärken är värst dag 2 efter träningen och inte dag 1 efter träningen, då är man ung i kroppen :)