Att jobba med det man brinner för

För några veckor sedan var jag på Irland. Vi red på stränder, galopperade på havsbotten vid ebb. Sedan lät vi hästarna vandra i havet för att coola ner båda kroppen och hjärnan på dem. Vår tyskfödda guide (hon som skymtar framför "min" häst på bilden) hade jobbat på gården vi var på i 10 år. Hon kom dit för att jobba i kanske ett år men blev kvar. Hon hittade kärleken (en surfande irländare) och har nu egen häst och hade precis skaffat hund tillsammans med sin surfare. Och hon jobbar fortfarande med turridningar. Och jag tänker att hon har världens bästa jobb. Så jag frågar henne, är det fortfarande roligt att rida de här turerna, efter 10 år?

Och det beror på säger hon. Beror på oss, kunderna. Hur vi är. Om vi gör som hon säger eller om vi rider runt som idioter och galopperar förbi henne hej vilt. Och jag tänker att det kanske ändå är ganska bra att inte ha hästarna som yrke. Att kunna njuta för fullt av varje minut på hästryggen. Att ridningen aldrig blir något man gör för att få mat på bordet utan det man istället lägger sin inkomst på.

IT-bubbla

För ungefär 10 år sedan, en råkall fredag som idag, satt jag och en av mina bästa vänner på O'Krögers i Kalmar. Jag tror vi båda drack alkoholhaltig dryck, kanske till och med whiskey (båda var vi stolta över att vara kvinnor som förmår uppskatta denna dryck).

Vad jag däremot minns är vad vi pratade om och hur vi nästan chockat fnittrande försökte förstå att vi inte längre hade en fast anställning. Att våra första anställningar hade slutat i en bristande IT-bubbla.

Min vän skulle snart med tåget hem till Malmö, hon hade modernt nog distansjobbat ett tag. Kanske var det ändå med en viss lättnad vi satt där och funderande över vår framtid.

Måndagen därpå gick jag tillsammans med de andra som fått gå, halva företaget, och skrev in mig på arbetsförmedlingen ett kort stenkast bort från jobbet. Det var mitt enda besök där.

Samma dag skickade jag min första ansökan via en jobbsajt som förmedlade IT-jobb, som jag sedan glömde av att jag skickat. Den ledde mig så småningom till Göteborg och nytt jobb. 14 dagar emellan anställningarna, 14 mycket välbehövliga dagar eftersom jag skulle flytta och ha en hej då-fest och inte visste när jag skulle få ledigt igen.

Min vän fick nytt jobb som informatör, båda fick vi högre löner och bättre arbetsförhållanden. Företaget som sa upp oss hankade sig fram några månader innan den andra halvan av personalen också fick gå när konkursen var ett faktum. Några är faktiskt kvar än, företaget återbildades med delvis annan verksamhet.

Själv är jag glad att it-bubblan var min skola och lärde mig mer på 3 år än vad hela min sammantagna skolgång lärde mig. Så om någon gammal it-investerare mot förmodan läser detta vill jag säga tack för utbildningsbidraget och synd att ni var tio år för tidiga med era idéer.

NU vet jag vad jag ska bli när jag blir stor

Snodde beastess idé och gjorde personlighetstest på http://se.41q.com/

Sån här är jag - baserat på 41 frågor som inte går att svara sanningsenligt på.

Din personlighetstyp:

Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.

Ja men va skönt - hemmafru tror jag att jag tar och blir, det känns ju som ett framtidsyrke.

Gratis management-tips

Efter 4 dagar på nytt jobb tänkte jag dela med mig, alldeles gratis, av 4 management-tips på hur du som chef får din personal att trivas

* Berätta för dina anställda vad verksamheten har för mål och syfte
* Se till att diska din egen kaffekopp, gärna så att dina anställda ser att du gör detta
* Ha frivilliga veckomöten där alla, oavsett roll, är inbjudna och kan få reda på vad som är på gång på företaget/avdelningen, men att man samtidigt känner att det är OK att utebli om man inte skulle hinna
* Lägg med fikapauserna i personalhandboken så att alla känner sig trygga med att ta en paus. Gå dessutom dit själv lite då och då och sitt ner i minst 15 minuter och prata om ditten och datten med dina anställda.

Se där - inte så svårt va?

Ko-tennis

Jag tror alla nån gång har önskat att de kunde hitta just den där grejen som de har en medfödd talang för, kanske är det att väva mattor, spela saxofon, eller övertyga andra människor om varför de ska köpa den där DVD-spelaren som kostar 1000:- mer men som ger dig SÅÅÅ mycket mer.

Igår hittade jag den - min dolda talang! Till min stora förvåning är jag ko-tennisens okrönta drottning.

Vad? Har du aldrig hört talas om detta fenomen?

Ko-tennis är lösningen på problemet "uttråkade barn under bilsemestern". Det går till så att den som ser en ko ropar "Jag ser en ko". Då leder den personen ko-tennisgamet med 15-0. Så fortsätter man så, valfritt om man vill köra bäst av 3 eller 5 set. Enda regeln utöver detta är att en flock kor räknas alltså bara 1 gång, vilket gör det svårt att smasha...