Bygg din egen konst eller varför inte en datorstyrd plasmaskärare?

Det här inlägget hade inte kommit till om inte Drama Online postat den översta filmen för några dagar sen. Tack!

Vissa människor kan liksom inte låta bli att plocka isär, skruva ihop och göra själv. Jag känner en av dessa människor, man skulle kanske kunna kalla honom Kalmars svar på Mythbusters. Han såg ett konstverk, "The round wave" av Reuben Margolins, och han kunde liksom inte låta bli att bygga sin egen.


Han har också, tillsammans med en kompis, byggt en egen CNC Plasma Cutter, en datorstyrd maskin som kan skära i metall.



Sen har han byggt en Jakobs stege till ett Sience Center, ni vet en sån där man ser i filmer så fort det ska vara som en ond vetenskapsman och man ska vara i hans onda labb och det ska blixtra lite i bakgrunden. Då är det en sån här man ser. Som han har gjort. Observera den gigantiska modellen av en Wunderbaum som hänger i taket i hans verkstad. Skulle inte förvåna mig alls om han gjort den själv. Antagligen med nån annan datorstyrd maskin...



Jag som brukar vara så stolt över att jag faktiskt kunde byta fläktremmen själv på min första bil är grymt impad. Och en smula avundsjuk på hans begåvning!

Så kallad finkultur

Foto: Alexander Kenney, pressbild från GöteborgsOperan

I torsdags var jag och såg Svansjön på Göteborgsoperan. Det var premiär. Dels för mig som publik på balett. Dels för föreställningen som är ett gästspel från Kungliga baletten i Stockholm.

Och det är lite svårt för mig att berätta om upplevelsen. Det var en lång föreställning, 4 akter, 3 pauser, totalt 3 h och 15 minuter. Så långt att det nästan blev tråkigt. Framförallt första akten kändes ganska menlöst och mest som att olika dansare skulle få visa upp sig, trots att de hade mindre dansroller.

Det var höjdskräcksframkallande högt att sitta på tredje balkong (vi var sent ute med köp av biljetter). Det var otroligt vackra dräkter och dekor, bortsett från golvet som var osannolikt fult i akt 1 och 3 så det såg ut som ett slitet gymnastiksalsgolv. Dansarna är fantastiska i sin styrka och vighet.

Men det berör mig inte. Var är känslorna i baletten? Narren, Svanen och Trollkarlen var de enda karaktärerna jag egentligen fick någon känsla för alls. Och eftersom Svanen ska föreställa kär i prinsen så blir det helt obegripligt vad hon ser i den otroligt tunna karaktären, hans funktion verkar mest vara att vara där som stöd för ballerinorna. Men det kanske är jag som inte förstår det fina och poängen med balett.

Versionen vi såg slutar lyckligt med att prinsen och Svanen vandrar bort hand i hand. Den lilla svärta som fanns i föreställningen den fanns mest i Trollkarlen, vars motiv i och för sig är ganska obegripliga också, men i sin dans fångar han i alla fall något mänskligt, berörande. Kanske hade det ursprungliga slutet, där Svanen dör när förvandlingen bryts, passat mig bättre.

Musiken, Tjajkovskij, är ju i sig mörkare än så och har en del svärta i sig. Den lyfter och min allra allra största beundran för musikerna. Otroligt skickliga.

Men summa summarum, jag tror inte balett är något för mig annat än i korta doser som mellanspel i So you think you can dance. Som för övrigt har börjat igen med säsong 8!! WOOOHOO!! Ser fram emot fler fanstistiska framträdanden som detta, som är ett av mina favoritnummer från säsong 7. Twitch och balettdansaren (!!!) Alex Wong i ett hihopnummer i koreografi av NappyTabs.

Ett parallellt Göteborg

Idag följde jag och sambon med på sambons pappas veckoliga loppisrunda. Det är alltid roligt men också alltid lika förvånade. Det är som ett annat, parallellt, Göteborg som existerar bredvid det jag rör mig i till vardags.

Kommersen var första stoppet. Där kändes det som mycket folk och lite grejer att köpa. Men kristallkronan är alltid lika maffig och en härlig kontrast mot byggnaden i övrigt.

 Massor av väskor fanns det på Kommersen. Säljaren menade att eftersom jag tagit kort på dom måste jag köpa dom också. Jag lyckades skratta bort det hela och säga att jag hade lika många väskor själv hemma redan vilket han tyckte var kul.

 Mina djur vill inte vara med på bild, sa försäljaren. Jag menade att djuren var söta och sen pratade vi en stund om hans minkar som vaktar lamporna. Med klor och allt. Sjukt att tänka sig att någon skulle vilja gå runt med dessa runt halsen.

Hela huset där Kommersen ligger är helt övermålad med klotter och vackra målningar. Det här är nog husets renaste yta.

Just den här målningen tilltalade mig mycket - det är coolt hur de har utnyttjat husväggen för att få till känslan.

Här ser man helheten och var på väggen målningen är placerad.

 Efter Kommersen blev det ett stopp på Smyrnakyrkans loppis på Ringön. En otroligt välordnad loppis med ordning och reda. Sambons pappa bjöd på sina specialkakor som enligt uppgift innehåller "för mycket socker och fett". Jordnötter, kakao och kaffe lär vara förekommande ingredienser. Jag tror han skulle kunna att sälja dem som "energy bars" och bli stormrik.

Nästa stopp var på Moussas livs i Bellevue. Fantastisk affär med en riktig köttdisk där färdigförpackade varor lyser med sin frånvaro.

Vi var också en sväng inne på marknaden på Bellevue. Den är helt galen och istället för att fota (jag vågar inte) så shoppade jag de här tre tavlorna för 200. Motiv från forna Jugoslavien trodde han som sålde dem. Jag gillade dem i alla fall, våra väggar är lite tomma så det blir nog bra.

Ett fynd till gjordes, ett par stövlar som ser i stort sett oanvända ut för 90:-

Visserligen verkar de inte vara av nån höjdarkvalitet så de har antagligen inte kostat så vansinnigt mycket från början men är ändå nöjd.

6 pocketböcker för 12 kronor inhandlades också. En William Gibson, en Hemingway, en av Hans Alfredsson och så några wild cards. Längtar tills jag har tid att läsa dem.

Pilane

Igår var vi på utflykt! Härligt sätt att inleda semestern på tyckte jag. Jag, sambon, hunden, min kompis H och hennes trevliga kille F lyckades på nåt sätt få plats i lilla blå. Målet för utflykten var Pilane gravfält på Tjörn. Det är förutom ett ca 1500-2000 år gammalt gravfält en konstutställning med skulpturer. Det var väldigt fint, vi vandrade runt i fårhagen där skulpturerna är, hade lite picknick och försökte förstå konsten. Kommentarer fälldes i stil med "man förstår ju varför konst och konstigt är nästan samma ord", och "man får liksom tro vad man vill, det är det som är meningen med konst".

Min favorit var tre arga/ledsna/läskiga flickor av en brittisk konstnär som heter Laura Ford. För mig kändes dom väldigt goth/skräckaktiga, ungefär som att dom skulle kunnat vara med i en film av Tim Burton. H:s favorit var som ni ser de isländska statyerna i aluminium :)

Hundens favorit var faktiskt inte dinosauriebenen på bilden ovan utan självklart de levande fåren (och deras restprodukter).