Blodspår

Idag har jag gått på prova-på-spårkurs med herr Vorsteh. Han kan ju spåra, det har han gjort förr, det är mest jag som behöver lära mig hantera honom och veta hur jag ska göra.

Först var det ganska svårt och stökigt och det slutade med ett styck bad i en bäck samt att han hittade slutet på ett ANNAT spår som låg ganska nära spåret vi skulle följa. Instruktör nummer ett mest skrattade och tyckte det var härligt att se en så pigg 10 år gammal hund nästan riva skogen.

Efter paus med lunch och sedan tips från instruktör nummer två att ge kortare lina och hålla emot lite mer så gick det som en dans. Han blev mycket mer noggrann och slutade ta fullt så många genvägar. Så instruktör nummer två tyckte istället att det var en mycket duktig hund med bäst spårförmåga av alla hundarna under dagen. Mycket stolt, och trött, matte efteråt.

Och oj vad roligt det var för herr Vorsteh. Han sover nästan aldrig mitt på golvet men när vi kom hem  däckade han av mitt i lägenheten. Extra lurvig just nu, det är dags för trimning. Men fin ändå.