Frukost...

Min måndagmorgon förgylldes av adventsljus, ganska nytt nummer av favorittidningen Filter och havrepannkaka (ett ägg blandas med 1 dl mjölk och 1 dl havregryn som man sen steker som en pannkaka). Just idag serverades den toppad med skivad banan och tinade jordgubbar. Jag får ta till alla medel för att hålla höstmörkret ute ur hjärnan så här års.

Lantis i stan bakar Pepparkakskladdkaka

Idag viner stormen utanför fönstret och jag är rastlös som tusan. Bakning är en av mina favoritsysslor inomhus, har älskat det sen jag var tillräckligt gammal för att få röra till i köket själv. Dels är själva tillagandet roligt och dessutom resulterar det ju i något gott. Och det är ganska enkelt också jämfört med vanlig matlagning tycker jag, man rör ihop lite grejer utifrån en lista, stoppar det i ugnen, och sen är det klart. Inget passande, inget hackande av lök, inget redande av såser som när man lagar middag.

Det här är ett litet experiment jag gjorde förra året efter att ha sett att det fanns kladdkaka med pepparkakssmak i min frysdisk. Det är en av få kakor där jag numera går loss lite från receptet och gör lite som jag vill.
Lantis i stans pepparkakskladdkaka
Ingredienser

• 100 g smör
• 2 ägg
• 2 dl farinsocker
• 1 dl vetemjöl
• 3/4dl siktad kakao
• 1 tsk kanel
• 1 tsk nejlika
• 1 tsk ingefära

Gör så här

1.  Sätt ugnen på 175 grader
2. Smält smöret
3. Smörj/bröa formen
4. Vispa ägg och socker pösigt
5. Blanda ner resten av ingredienserna till en jämn smet
6. Häll upp i formen
7. Grädda i ugn ca 20 min beroende på ugn , formens storlek och önskad kladdighet.. Det är ganska lite smet för att vara en kladdkaka så det kan gå fort....

Det blir en ganska "vuxen" smak, ganska mycket pepparkaka och lite sötma helt enkelt. Om man slänger i 1 tsk vaniljsocker och har vanligt socker istället för farinsocker så blir den snällare. Tror också man kan ta halva mängden av nejlika, ingefära, kanel om man tycker detta är för spicy...

Gråtlåtar

Lyssnade på musik på väg till jobbet för ett tag sedan och ungefär 10 meter från dörren in till jobbet fick jag de här raderna i öronen

Times are so though
Promise you will stay forever
We have to stay strong
And we got to stick together
We will be alright
I know, but everything is all-bad now


Låten är When Evil Happens med The Elliots. Och jag har hört den massor av gånger. Men texten har inte gått in. Förrän nu. Och jag kan inte kontrollera det. Jag störtlipar. Snyter mig. Går upp för trappan och försöker vara som vanligt igen. Och lägger ytterligare en låt på listan över gråtlåtar som jag inte orkar med just nu.

Känslan av att vara ett nytillkommet fan

Jag var på In Flames igår. Och känner mig aningen överväldigad. Jag har visserligen sett dem tidigare på Metaltown men då gillade jag dem inte på det sättet jag gör nu. De inledde med Sounds of a playground fading, följt av Deliver Us, följt av All for me, de tre inledande spåren på senaste skivan. Och jag tänker "OK de tänker köra låtarna från nya plattan så kan de nya fansen, dvs jag, gå hem sen". Men sen kör de liksom bara på. Som låt nummer fem kommer låten som fick mig att inse att jag gillar In Flames, Alias. Och tanken på att gå hem finns inte nånstans. Inte då, inte senare.  Inte hos mig, inte hos resten av publiken heller.

Och känslan av att stå där och bara uppleva ett band, utan att vänta på en viss speciell favoritlåt som de måste spela för annars blir man besviken, utan att ha något emot att de kör så mycket från nya skivan, utan att ha förväntningar från tidigare spelningar som de måste överträffa, den är helt grym.

GP ger 5 fyrar
GT/Expressen ger 4 getingar

November 2011