Det här är min moster. Jag gillar henne väldigt mycket. Hon är en inte helt purung dam som bor ensam i ett hus. Behöver hjälp med både det ena och det andra, som t ex att handla ibland, fixa saker med huset eller trädgården. Och om jag som tonåring inte hade varit så förbaskat trött på orten jag kommer från så hade jag kanske varit där nu. Bott där, jobbat där, haft mitt liv där. Och jag hade kunnat hjälpa henne. Handlat åt henne. Klippt hennes gräs. Hämtat ut hennes recept. Kunnat ta en fika med henne, prata om ditt och datt. Låtit min hund skutta runt i hennes trädgård och jaga bort grannens katter från hennes fina blomrabatterna.
Men livet blev nu inte så. Det blev något annat. Jag menar inte att jag ångrar mina livsval på något sätt för det gör jag inte. Utan de val jag gjorde som tonåring skulle jag t ex inte ha de vänner jag har idag. Jag skulle inte ha det boende jag har idag. Inte jobba där jag jobbar idag. Jag skulle inte tycka om det jag tycker om idag.
Men mina val har medfört andra extra saker som jag inte förstod när jag gjorde valen. Jag trodde att jag valde utbildning och kanske yrke. Det jag också valde var att aldrig oplanerat kunna ta en kopp kaffe med mina närmsta släktingar.
