17 april 2012

Lantis i stan


Jag har antagligen vetat det här ett tag. Namnet på bloggen tyder om inte annat på det. Jag är en lantis i stan. Ja, just det. En lantis i stan. Inte en lantis på landet.


Tills för några månader sen så trodde jag att "om inte bara om och om var som det är så skulle jag flytta ut på landet direkt". Jag har dock blivit tvungen att syna det där eftersom om och om inte längre är.

Och har jag påbörjat en flytt? Har jag ens funderat i de banorna? Tvärtom.

Jag vill inte alls flytta ut på landet även om inte om och om finns i vägen längre.

Jag tycker om att drömma om livet på landet. Jag tycker om att besöka landet. Jag älskar skogspromenader, i sällskap med hund, eller letandes efter kantareller. Jag älskar kräftfiske (och då pratar jag inte om de där sakerna som bor i havet... utan de som bor i insjöar och bäckar). Men bo på landet permanent? Näää. Jag tror 18 år och några somrar var nog.

14 april 2012

Detta med kvinnor och män i reklam

Det är fan i mig inte lätt det här med könsroller och hur kvinnor och män framställs i till exempel reklam. Jag kan till exempel inte bestämma mig för vad jag tycker om Marbodals senaste köksreklam.

Är det härligt befriande att det är män som får känsloutbrott och tröstäter glass i sina fina kök?

Eller är det bara en drift med den stereotypa kvinnorollen? Det finns något i det överdrivna gråtandet hos männen som säger "kolla vad roliga vi är på Marbodal, vi VET ju alla att så här beter sig inte en riktig man men vi är så himla medvetna så vi låter män spela rollen av övergiven kvinna och gråta hysteriskt och äta glass och kasta grejer omkring sig, är vi inte schyssta och coola?"

Vad tycker ni?