En bok värd mödan

Jag brukar inte ha svårt att komma in i skönlitterära böcker. Visserligen har jag blivit mindre ihärdig med åren, när jag var yngre vägrade jag ge upp en bok, jag tvingade mig igenom hela för jag var inte en sån som slutade läsa böcker mitt i. Jag vet alltså  att vissa böcker... det kan ta 50 sidor, 100 sidor, till och med 150 sidor men sen helt plötsligt så vänder det. Man börjar förstå författarens tankevärld, skapelse och idé och man hittar ett flyt i läsningen. Man börjar gilla karaktärerna och till slut är man helt fast. Oftast brukar boken då ta slut och man saknar den gruvligt.

Just en sådan bok är Embassytown av China Miéville. Som ni ser på skicket den är i, kantstött och dan, så har det tagit mig ett tag att komma igenom den. Nedtryckt i för små handväskor, medpackad i ryggsäck till landet, slängd på nattduksbordet, glömd i soffan. Den har varit med om en del trots att det bara är jag som läst den och trots att den kom ut först i maj i år så jag har ju inte haft så lång tid på mig att demolera den.

China, som trots sitt feminint klingande namn är en engelsk man med rakad skalle, klassas av Wikipedia som författare till  "weird fiction". Och det är en rätt bra beskrivning. Jag kan inte på något rättvisande sätt beskriva handlingen i boken, för det tog mig mer än 150 sidor att komma in i den.

Boken utspelar sig i en avlägset belägen koloni där människor försöker samexistera med urinvånarna, "Hosts", De har ett väldigt annorlunda sätt att tala, de talar med två röster samtidigt och gör därför dubbla ljud. För att kunna kommunicera med dem manipulerar människorna i Embassytown fram ambassadörer, klonade tvillingar, som drillas och tränas till att tala samtidigt, men med olika röster och ord. Det är enda sättet man kommit på för att göra sig förstådd av Hosts.

Avice, huvudpersonen i boken, är en hemvändare, en av få, eftersom Embassytown ligger på en väldigt ogästvänlig planet, människorna är t ex beroende av bioteknik som "Hosts" har för att framställa syre till sig själv. Avice har varit en slags navigatör/person som möjliggör resor i rymden till avlägsna kolonier, men har nu vänt hem med sin språkforskande man som är mycket intresserad av att lära sig mer om dessa Hosts och deras helt unika sätt att tala. Naturligtvis går det någonstans galet. Avice har en kärleksaffär med en ambassadör. En ny ambassadör kommer, utskickad från hemplaneten som kolonin hör till, och den nya ambassadören skapar kaos. Krig bryter ut mellan Hosts och människa, och Avice är till slut den enda som har förutsättningarna att skapa fred.

Och det låter ju banalt, men det är det inte, det är bara jag som inte äger förmågan att förklara den här komplexa världen på ett kortfattat sätt. Det är en invecklad story som handlar om kärlek, vänskap, förståelse för andra, teorier om vad som egentligen är ett språk, vad som är en tanke, vad som är frihet, vad man är beredd att offra för något större och bättre.

Så sammanfattningsvis, en irriterande jobbig bok att komma in i, men väl värd besväret!