Om att uppfylla sina egna drömmar eller någon annans

 

När jag var ute på hundmorgonpromenaden idag fick jag syn på exil-citatet "Det ekar så tomt i innanförskapets fängelse".

Det påminde mig om att Spindlar på rymmen tyckte att mitt förra blogginlägg om att göra omedvetna val som får konsekvenser påminde om den senaste tidens artiklar om vad människor ångrar på sin dödsbädd.

Artiklarna handlar om en bok som heter "The Top Five Regrets of the Dying" och det som författaren (en sjuksyster som jobbat på ett hem där människor lades in de sista veckorna av sitt liv) menar att det man ångrar mest på sin dödsbädd är att man inte uppfyllde sina drömmar utan levde sitt liv så som andra ville att man skulle leva det.

För mig är det här citatet det samma som den där dödsbäddsångern. Att inte följa sitt hjärta får konsekvenser längre fram i livet.

Att jobba med det man brinner för

För några veckor sedan var jag på Irland. Vi red på stränder, galopperade på havsbotten vid ebb. Sedan lät vi hästarna vandra i havet för att coola ner båda kroppen och hjärnan på dem. Vår tyskfödda guide (hon som skymtar framför "min" häst på bilden) hade jobbat på gården vi var på i 10 år. Hon kom dit för att jobba i kanske ett år men blev kvar. Hon hittade kärleken (en surfande irländare) och har nu egen häst och hade precis skaffat hund tillsammans med sin surfare. Och hon jobbar fortfarande med turridningar. Och jag tänker att hon har världens bästa jobb. Så jag frågar henne, är det fortfarande roligt att rida de här turerna, efter 10 år?

Och det beror på säger hon. Beror på oss, kunderna. Hur vi är. Om vi gör som hon säger eller om vi rider runt som idioter och galopperar förbi henne hej vilt. Och jag tänker att det kanske ändå är ganska bra att inte ha hästarna som yrke. Att kunna njuta för fullt av varje minut på hästryggen. Att ridningen aldrig blir något man gör för att få mat på bordet utan det man istället lägger sin inkomst på.

Train in vain

Idag färdas Lantis i stan med ett transportmedel som verkligen anstår en lantis. Tåg! Jag älskar att susa fram genom det svenska landskapet, inte behöva bekymra mig om annat än att hinna med tåget och att gå av på rätt ställe. Det är lugn och ro på ett sätt som flyg, bil eller buss aldrig kan bli. Det känns civiliserat på ett litet gammeldags sätt. Människor samtalar med varandra, läser en bok, jobbar med sin dator, äter medhavd matsäck. Eller för den delen, pratar i telefon, ser på film, lyssnar på musik, surfar, bloggar, dricker latte :) Tåg känns helt enkelt lite mer som ett vardagsrum än som ett transportmedel.

Och oftast, så länge tågen bara går i tid, så blir jag alltid glad av att åka tåg. Lycka på räls helt enkelt :)

Du kan lita på teknikens under

Häromdan frågade jag mina mest teknikvänliga vänner hur jag ska lyckas få över min Spotify i mobilen till min stenåldersbilstereo från 2004. Stereon har ingen linjeingång. Till min mycket stora förvåning fick jag då frågan om stereon har kassettdäck. Något generat fick jag ju erkänna att jo, det har den.

Och hör och häpna, någon underbar människa har alltså uppfunnit en kassettadapter! Och den finns till salu i närmaste tekniska prylaffär för ca 1,5 hundralappar. Man pluggar in sin mobil eller vad man nu har för musikenhet med linjeutgång och i andra änden av sladden sitter ett fejkat kassettdäck som man trycker in i bilsteron. Så löjligt enkelt och briljant! Och så underbart härligt det känns att äntligen äntligen kunna lyssna på min primära musikenhet även i bilen!

Soft Småland

Påsken har så här långt förflutit i ett lugn tempo. Skönt att få varva ner lite! Vi var ett par dagar hos mina föräldrar i Småland. Husmålning, hundtrimning och snabbvisit hos lilla brorsbarnet hanns med. Inget av detta förevigades dock på bild så ni får se lite annat istället..

Otrimmad hund väntar på att äntligen få gå ut och kolla på alla de där djuren som låtit hela natten utanför. Mums....

På spaning efter den fågel som lyft.

Rester efter skogsbrand för några år sedan.

Mera rester efter skogsbranden.

Trasiga granar överallt. Vintern har varit hård!

Mera trasiga granar.

Oskar, inte världens smartaste hund.... Men ganska söt och snäll, men det måste man å andra sidan vara när man väger typ 50 kilo.

Saga gillar bilar! Och kakor...

Vår och längtan efter mer vår

 Den med längst armar får ta kortet...

 Glatt sällskap...

 ...på väg mot Danmark som skymtar i fjärran.

 Uteserveringspremiär för i år. Så långsam personal att vi hann dricka ölen, klaga på bordets städning och ringa alla vi kände i väntan på maten. Eller nej, det gjorde vi ju inte eftersom vi var i Danmark och hade dansk mobiloperatör på telefonerna.

 Saras och mina sammanlagda inköp under dagen. Sara köpte en liten plånbok till en liten tjej, och jag en liten rulle silvertejp till en, skulle det visa sig, besviken sambo. Han hade hellre velat ha fläsk tydligen.

 Väldigt 90-tal.

 Farligt, skånskt, djur som genast spanade in kattallergikerna och gick till gosattack!

Spa kan slänga sig i väggen

Jag har aldrig fattat det där med spa. Varför ska man åka iväg någonstans och ladda batterierna när det allra bästa är att få träffa goa människor? Den här helgen har haft ett överskott på goa människor, men så har jag också haft underskott på social samvaro de senaste månaderna så jag hade lite att ta igen och behövde det verkligen.

Fredag: träffade delar av den härliga onsdagsridgruppen på middag hos två av ridgruppens medlemmar. Mycket skratt, allvar, god mat, gott vin, god whiskey och så klart massa hästprat.

Lördag: städning städning städning och sedan middag här hos oss med sambons familj. Nyaste tillskottet E sov sött mestadels, var lite hungrig en stund, fick mat, och sov sedan sött igen men det är ju ett helt acceptabelt beteende när man är 2 månader ung :). God mat igen, och härligt att få prata om de mest inkorrekta samtalsämnen av alla. Tror vi klarade av politik, cancer, magproblem och bästa sättet att döda kaniner på första 10 minuterna av middagen :)

Söndag: Promenad i solen med Caiser och glada f.d. kollegan Tina. Hon är som en solstråle hela hon och jag blir lika glad varje gång vi ses. Sedan god mat (igen!!) med goda vänner som jag känt länge och som jag numera träffar lite för sällan så det var härligt att träffa dem! Maten följdes upp av att vi såg King´s Speech. Och även att jag inte förstår hur den kunde få en Oscar för bästa film så var den helt klart sevärd. Alltid roligt att få se Helena Bonham Carter och framförallt Colin Firth!

Saker att göra på Göteborg Horse Show

Åh nu börjar det dra ihop sig! Nästa helg är det en av årets höjdpunkter för mig - Göteborg Horse Show!

Min att-göra-på Göteborg Horse Show-lista ser ut så här:

• Köpa sporrar som är rundade och korta
• Köpa ett nytt hoppspö - tydligen måste jag slarva bort minst ett ridspö per år så minst ett måste inköpas
• Äntligen få se agility - det var säkert 10 år sedan om inte mer! Jag lyckas alltid missa det varje år men i år har jag biljett till en dag med agility på programmet!
• Se hoppryttare i värdsklass
• Se hästar i värdsklass
• Umgås med goda vänner
• Vinna lotterihästen!
• Jag skulle också sjukt gärna gå dit på fredagen och se dressyren men jag tror inte det går... har för mkt jobb!

Jag ska inte dit förrän på söndagen men jag hoppas att Scandinaviumbloggen vaknar till liv igen så jag kan följa allt redan innan jag är där!

Ett parallellt Göteborg

Idag följde jag och sambon med på sambons pappas veckoliga loppisrunda. Det är alltid roligt men också alltid lika förvånade. Det är som ett annat, parallellt, Göteborg som existerar bredvid det jag rör mig i till vardags.

Kommersen var första stoppet. Där kändes det som mycket folk och lite grejer att köpa. Men kristallkronan är alltid lika maffig och en härlig kontrast mot byggnaden i övrigt.

 Massor av väskor fanns det på Kommersen. Säljaren menade att eftersom jag tagit kort på dom måste jag köpa dom också. Jag lyckades skratta bort det hela och säga att jag hade lika många väskor själv hemma redan vilket han tyckte var kul.

 Mina djur vill inte vara med på bild, sa försäljaren. Jag menade att djuren var söta och sen pratade vi en stund om hans minkar som vaktar lamporna. Med klor och allt. Sjukt att tänka sig att någon skulle vilja gå runt med dessa runt halsen.

Hela huset där Kommersen ligger är helt övermålad med klotter och vackra målningar. Det här är nog husets renaste yta.

Just den här målningen tilltalade mig mycket - det är coolt hur de har utnyttjat husväggen för att få till känslan.

Här ser man helheten och var på väggen målningen är placerad.

 Efter Kommersen blev det ett stopp på Smyrnakyrkans loppis på Ringön. En otroligt välordnad loppis med ordning och reda. Sambons pappa bjöd på sina specialkakor som enligt uppgift innehåller "för mycket socker och fett". Jordnötter, kakao och kaffe lär vara förekommande ingredienser. Jag tror han skulle kunna att sälja dem som "energy bars" och bli stormrik.

Nästa stopp var på Moussas livs i Bellevue. Fantastisk affär med en riktig köttdisk där färdigförpackade varor lyser med sin frånvaro.

Vi var också en sväng inne på marknaden på Bellevue. Den är helt galen och istället för att fota (jag vågar inte) så shoppade jag de här tre tavlorna för 200. Motiv från forna Jugoslavien trodde han som sålde dem. Jag gillade dem i alla fall, våra väggar är lite tomma så det blir nog bra.

Ett fynd till gjordes, ett par stövlar som ser i stort sett oanvända ut för 90:-

Visserligen verkar de inte vara av nån höjdarkvalitet så de har antagligen inte kostat så vansinnigt mycket från början men är ändå nöjd.

6 pocketböcker för 12 kronor inhandlades också. En William Gibson, en Hemingway, en av Hans Alfredsson och så några wild cards. Längtar tills jag har tid att läsa dem.

Luddterapi tar mig genom veckan

Denna veckan har varit lite galen. Har jobbat både måndag och tisdag kväll, helt planerat, jag modererade gruppdiskussioner. Idag jobbade jag över en stund. Så jag känner att jag knappt har varit hemma överhuvudtaget. Förkylningen sitter som en smäck ovanpå allt och ger sig inte riktigt och gör att jag inte riktigt orkar som vanligt.

Men jag har ändå lyckats hitta nåt slags glädje och lugn mitt i allt det här hektiska. Jag och hunden var ute en förmiddag (eftersom jag skulle jobba kväll) och jag hittade en gräsplätt utan is. Där körde jag lite apportering med honom och han var SÅ duktig. Han har nog längtat efter det också, det var ett tag sen sist.

Och igår var jag äntligen tillbaka i stallet efter dryga veckans bortavaro. Det var härligt att träffa onsdagsgruppen igen - det är så otroligt goa människor! Extra roligt var att R som varit på semester ett tag hade klippt ungefär samma snygga frisyr som mig - fast hon har blonderat sig och har mörk utväxt och jag har det omvända problemet :)

Fotot på Mango från GFRK:s hemsida

Sen så fick jag ett nytt försök med lilla Mango - indianhästen som är söt och rar men inte kan så mycket för han är ganska ung och var outbildad när han kom till stallet i höstas. Och det gick mycket bättre än förra gången, jag hittade mera rätt sätt att rida honom på från början. Och sen sänker man ju sina krav ganska rejält med en så ung häst - jag blev uppriktigt glad när han fattade rätt galopp för galoppskänkel, överlycklig när han samlade ihop sig i traven och stolt över honom när han ökar och minskar traven på mina signaler och dessutom förstår skillnad på sidförande skänkel och drivande skänkel. Söta hästen! Han gör så gott han kan och han är på god väg att lära sig att förstå vad en ryttare menar. Hoppas jag får honom fler gånger - han är fin! Och hästar är riktigt bra luddterapi, jag landar så skönt i nuet när jag är i stallet. Tyvärr kan ju det där nuet ta lite mera tid än jag tror, men det är väldigt skönt att bara vara och få umgås med både fyrbenta och tvåbenta vänner en stund.

Äntligen mera snö

,Efter några dagar med regn och därpå följande ishalka kom det äntligen lite nysnö i natt. Härligt tycker jag som slipper halka, vada och trippa fram i modd, vattenpölar och på is. Detta trots broddar, de tar väl bort 90% av halkan men den är ju fortfarande där.
Hoppas snön får ligga kvar ett tag nu!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Det bästa med 2010 - ett tillägg

Det hann faktiskt hända en sak till som var det bästa med 2010. Sambons syster fick en dotter på nyårsafton så nu är sambon morbror för andra gången och jag är väl någon slags moster - eller vad kallar man sig om man inte är gift med morbrodern? Platsmoster? En väldigt söt liten tjej är det som kommit till världen i alla fall!

Det bästa med 2010

Några bilder som visar vad som varit det bästa med mitt år 2010!

Jag var i Ungern och red och lärde känna nya roliga människor, och lärde känna andra som jag kände lite grand förut bättre.

Jag skaffade ny bil, Saab 9-5, för att pirathunden här skulle få plats i bilen. OBS - det är alltså INTE min bil på bilden....

Milo, mitt söta brorsbarn, föddes i maj. Här håller han på att käka upp min julklapp.

Jag fick ny tjänst på mitt jobb och har stormtrivts med det. Här är vi på konferens och seglar på T/S Britta!

I våras så började jag rida i hoppspecialen. Otroligt roligt, numera hopptränar jag varje vecka, har tävlat några clear rounder och det känns bättre och bättre. Har dessutom varit med som funktionär på ett gäng tävlingar under året och haft grymt kul. Och som en härlig final på året fick jag vara med och träna hoppning för Björne Carlsson igår och i förrgår. Otroligt lärorikt med en så galet bra ridinstruktör.

Sen måste ju sambon vara med också, han är alltid det bästa med varje år sedan vi träffades. Bilden är från midsommardagen.

Härlig vintermorgon

Idag är det helt fantastiskt klart och kallt och absolut vindstilla i Frölunda. Jag njöt av morgonens hundpromenad. Hur ofta får man egentligen chansen att studera soluppgången? Vackert så det gör ont.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ideellt arbete

Har funderat en del kring begreppet ideellt arbete. Om arbete är ideellt så förutsätts det att man gör det gratis, av egen vilja och för en god sak. En del roar sig till och med med att beräkna värdet av det ideella arbetet ur ett samhällsperspektiv. Som om det kunde omvandlas till annat, betalt, arbete? Om man inte får betalt, är det då ens att betrakta som arbete? Visst, man utför en uppgift, men det är ju med största sannolikhet en uppgift som inte skulle bli utförd om den inte gjordes just ideellt.

Jag förstår så klart att det ändå, ur nåt slags akademiskt perspektiv, kan vara intressant att räkna ut värdet av det här, och omfattningen också för den delen. Men det som folk gör på sin fritid, för att de tycker det är roligt, är inte det allra största värdet den behållning och den mening de får i sitt eget liv av att vara delaktiga i något större?  Att göra nytta, ha roligt och samtidigt få känna sig lite god som hjälper till utan att ta betalt?

Att jag började fundera över det här kom sig av att jag utförde just ideellt arbete själv för ungefär en vecka sedan sedan. Från halv åtta på morgonen till halv åtta på kvällen (en söndag) så kontrollerade jag vaccinationsintyg för hästar, tog betalt för starter där det inte hade gjorts tidigare, svarade på frågor från andra funktionärer, tävlande, föräldrar och publik, delade ut hederspriser, gav tillbaka upphittade prylar och gjorde mitt bästa för att hjälpa de flesta med det mesta. Jag satt alltså i sekretariatet på en hopptävling som min ridklubb arrangerade. Och 99% av tiden så var det roligt. De tävlande var trevliga, funktionärerna glada och hjälpsamma och funktionärsmaten var dessutom tokgod. Och jag lärde mig massa nytt och träffade nya personer som jag lärde känna. Och några personer som jag kände lite grand sedan tidigare lärde jag känna bättre och på ett annat sätt. Och jag kan inte säga annat än att det berikade min dag och mitt liv. Sedan att jag var trött som en liten gnu på kvällen och inte alls orkade laga någon älggryta, det är en annan sak. För det var värt det. Jag gjorde något roligt och bra och hjälpte andra på kuppen.

Slumpen är ingen tillfällighet

De senaste dagarna har ett par saker hänt som fick mig att tänka på en bok jag läste för några år sedan. Boken heter "Slumpen är ingen tillfällighet" och är skriven av Jan Cederquist. Boken handlar om "synkronicitet", meningsfull slump. Det var ett tag sen jag läste den, men bokens mening är i alla fall att det man behöver kommer dyka upp i ens väg om man bara är öppen för det. Det låter ju ganska flummigt och ovetenskapligt och närmast religiöst men jag tycker det är en rolig bok, och en rolig tanke att leka med. Och det blir ju ännu roligare när det händer saker som faktiskt verkar bekräfta att det finns meningsfulla slumphändelser.

Det första som hände var att jag beklagade mig på Facebook över att mina ridstövlar håller på att falla sönder helt och hållet. Och då kommenterar min f d ridlärare och säger att hon har ett par helt oanvända som hon gärna vill bli av med eftersom hon tycker det är synd att de inte kommer till användning, stl 39 med extra vida skaft. Jag har i vanliga fall 38 med extra vida skaft men tänker att inför vintern är det bra med lite extra utrymme i foten så jag får in mina värmesulor, värt att testa helt enkelt. Det visar sig att hon numera pluggar ganska nära mitt jobb så vi stämmer träff, jag provar stövlarna och dom passar! Jag har ännu inte provridit med dom men jag tror det kommer gå bra. Dessutom fick jag dom till ett sjukt bra pris.

Samma eftermiddag ringer en kompis från Småland och berättar att hon vill köpa en TV-bänk på Blocket från en person i Trollhättan. Jag blir ju lite nervös att hon ska fråga om jag kan köra till Trollhättan och hämta tv-bänken men nej, det är mer komplicerat än så, men samtidigt enklare. Häng med nu! De som säljer TV-bänken ska till Göteborg för att köpa en ny TV-bänk. De kan tänka sig att köra den ända hem till mig. Hmm, jobbigt att ha en TV-bänk extra stående i lägenheten tänker jag ju direkt. Kompisens man ska dock jobba i Göteborg så det rör sig bara om några veckor. Men det sjukaste av allt är att jag sedan kommer på att mina föräldrar, som bor 8 km från min smålandskompis, kommer hit på söndag. Med ett släp. De ska nämligen komma hit med ett bord och fåtöljer (arvegods) till  mig och J. Och sedan köra med släpet helt tomt hela vägen hem. En väg där de för övrigt passerar precis förbi min kompis hus.

Så nu står ett par helt oanvända stövlar i min hall, samt en jädrigt gedigen TV-bänk i ek och upptar plats tills imorgon. J hotar att vi ska behålla TV-bänken för han tycker den är snyggare än den vi har. Och det blir ju nästan lite svårt att inte tro på att det på något sätt var meningen att jag skulle få tag på de där stövlarna, och kompisen den där TV-bänken. Sen kan man ju alltid hävda att det alls inte är någon slump, det är så här verkligheten ser ut numera när vi utnyttjar våra sociala nätverk till max. Fast det är en mycket tråkigare och veteskapligare förklaring.

Mina gröna fingrar

Trots att det får mig att känna mig som en tant så är det inte utan att jag är lite stolt. 4 av 5 orkidéer blommar om!

Livets stora stunder

De senaste veckorna har kyrkobesöken varit frekventa. Första omgången var det för att mitt lilla brorsbarn M skulle döpas. Och andra gången för att min kusin gifte sig. Det är härligt att få se släkten samlas av glada orsaker och roligt att få se alla från sin gladaste och vackraste sida.

Nystart

Har varit allmänt lat hela sommaren. Har inte tränat - det har visat sig på vågen.

Har inte bloggat - det har visat sig här så klart :)

Men nu är det nya tag. Är det från alla år man gått i skolan som detta hänger i? För mig är hösten det riktiga nyåret. Det är då jag börjar med nya vanor, det är då jag gärna flyttar eller byter jobb. Eller? Det är nog mest mentalt när jag tänker efter. Mina två senaste jobb har jag påbörjat i maj respektive mars så det talar ju helt emot min egen teori.

Ääh, det är i alla fall gött att man kan få krypa in i ett hörn och mysa med en bok igen utan att skämmas för att man inte solar/grillar/badar. Och att det är lite mörka kvällar så man får tända ljus och ha det allmänt trevligt. I december kommer jag förakta det här inlägget i min blogg och undra vad det var för galning som skrev det :)

Veckans glädjeämnen

Herregud, att man kan må så här bra! Jag kan nästan inte skilja mina glädjeämnen åt - går runt i nån slags allmän eufori.
* Mitt nya jobb, det är bara så underbart att vara på ett ställe där folk skrattar åt annat än bittra skämt om hur jobbigt jobbet är.
* Våren, jag hade bara en långärmad tröja på mig och gick en promenad och jag frös inte ens. Tvärtom, jag svettades.
* Jag har fått mitt Zelda till wii. Att jag är världens sämsta förlorare och HATAR att behöva slå upp vissa grejer på nätet är kanske inte så roligt för min stackars sambo, men jag är frälst. Det är en härlig "Princess Mononoke"-stämning över hela spelet. I LIKE :)
* Min sambo och jag firade att det är 3 år sedan vi träffades genom en mycket god middag på Caleo igår. Fantastisk förrätt med ljuvligt vin till (havskräftor med en chardonnay), medioker huvudrätt (chiliförstörd tonfisk med rött vin som inte alls passade till, och nej, jag chansade inte, jag gick på servitrisens rekommendationer), och som avslutning en underbar tryffelchokladkaka med sött men ändå fräscht dessertvin till. Utöver detta fantastiskt goda oliver och bröd, en liten pralin medan vi väntade på desserten, salsa och nachos medan vi drack lite vin/öl i baren och väntade på bordet. Kort sagt: vi rullade därifrån och kände oss härligt uppassade och mycket mätta. Jag högljutt fnittrandes så klart, med tanke på allt vin jag fick i mig :)