Slumpen är ingen tillfällighet

De senaste dagarna har ett par saker hänt som fick mig att tänka på en bok jag läste för några år sedan. Boken heter "Slumpen är ingen tillfällighet" och är skriven av Jan Cederquist. Boken handlar om "synkronicitet", meningsfull slump. Det var ett tag sen jag läste den, men bokens mening är i alla fall att det man behöver kommer dyka upp i ens väg om man bara är öppen för det. Det låter ju ganska flummigt och ovetenskapligt och närmast religiöst men jag tycker det är en rolig bok, och en rolig tanke att leka med. Och det blir ju ännu roligare när det händer saker som faktiskt verkar bekräfta att det finns meningsfulla slumphändelser.

Det första som hände var att jag beklagade mig på Facebook över att mina ridstövlar håller på att falla sönder helt och hållet. Och då kommenterar min f d ridlärare och säger att hon har ett par helt oanvända som hon gärna vill bli av med eftersom hon tycker det är synd att de inte kommer till användning, stl 39 med extra vida skaft. Jag har i vanliga fall 38 med extra vida skaft men tänker att inför vintern är det bra med lite extra utrymme i foten så jag får in mina värmesulor, värt att testa helt enkelt. Det visar sig att hon numera pluggar ganska nära mitt jobb så vi stämmer träff, jag provar stövlarna och dom passar! Jag har ännu inte provridit med dom men jag tror det kommer gå bra. Dessutom fick jag dom till ett sjukt bra pris.

Samma eftermiddag ringer en kompis från Småland och berättar att hon vill köpa en TV-bänk på Blocket från en person i Trollhättan. Jag blir ju lite nervös att hon ska fråga om jag kan köra till Trollhättan och hämta tv-bänken men nej, det är mer komplicerat än så, men samtidigt enklare. Häng med nu! De som säljer TV-bänken ska till Göteborg för att köpa en ny TV-bänk. De kan tänka sig att köra den ända hem till mig. Hmm, jobbigt att ha en TV-bänk extra stående i lägenheten tänker jag ju direkt. Kompisens man ska dock jobba i Göteborg så det rör sig bara om några veckor. Men det sjukaste av allt är att jag sedan kommer på att mina föräldrar, som bor 8 km från min smålandskompis, kommer hit på söndag. Med ett släp. De ska nämligen komma hit med ett bord och fåtöljer (arvegods) till  mig och J. Och sedan köra med släpet helt tomt hela vägen hem. En väg där de för övrigt passerar precis förbi min kompis hus.

Så nu står ett par helt oanvända stövlar i min hall, samt en jädrigt gedigen TV-bänk i ek och upptar plats tills imorgon. J hotar att vi ska behålla TV-bänken för han tycker den är snyggare än den vi har. Och det blir ju nästan lite svårt att inte tro på att det på något sätt var meningen att jag skulle få tag på de där stövlarna, och kompisen den där TV-bänken. Sen kan man ju alltid hävda att det alls inte är någon slump, det är så här verkligheten ser ut numera när vi utnyttjar våra sociala nätverk till max. Fast det är en mycket tråkigare och veteskapligare förklaring.