När naturfotografen Terje Hellesø bestämmer sig för att lägga in lite fler djur i sina bilder. Fejkfotograferar.
När "En vild man", Kristoffer Clausen, bestämmer sig för att han inte kan genomföra sitt projekt att leva 365 dagar i vildmarken utan bryter det för det är för svårt, tar in på hotell. Och sedan fortsätter med projektet som om inget hänt. Fejkbloggar. Fejkdokumenterar.
Tror de att de ska komma undan med det? Tycker de att de är lite smartare än oss andra? Tror de att vi andra aldrig kommer komma på dem?
Eller ännu värre, är de medvetna om att de kommer bli påkomna och bara kör så länge det varar och så får det krascha sen?
Och så kan jag ju inte låta bli att dra kopplingen - är det samma tankebanor som ligger bakom mutskandalerna i de kommunala bolagen i Göteborg?
Jag har inga svar. Bara frågor. Och ett vansinnigt dåligt foto på två rådjur.
3 kommentarer:
En annan tanke:
Han var där för att skriva en bok och det var MEDIA som gjorde honom till "mannen som stannar ute ett år i skogen". Själv brydde han sig inte om vad media skrev utan körde sitt race.
Förresten, tänk på allt fejk du INTE har genomskådat ännu. Typ varannan dokusåpa är ju fejk och redigerad, typ Robinson och liknande (känner en deltagare). Manus o regi för att göra det mer spännande.
Men i slutändan... GÖR det något? Folk vill läsa om spännande saker, media ger oss spännande saker. Var är skadan?
peaceout
Hej Anonym,
Nu får du hålla i dig, det blir långt inlägg här tillbaka :)
För mig är poängen i både naturfotografens och vildmannens fall, just att de utger sig för att vara verkliga.
Robinson-exemplet du ger - jag tycker inte man kan likställa fejk och redigering. Däremot om det kom fram, vilket det väl har gjort någon gång om jag inte minns fel, att deltagarna får extra mat, eller att de t ex får sova på hotell och de där egenbyggda hyddorna bara är för TV, då hade jag också känt mig "sviken".
Det handlar ju om att man bygger ett kontrakt med tittaren. Vissa saker förstår vi att de inte är på riktigt, t ex en spelfilm. Andra saker utger sig för att verkliga, t ex nyhetsinslag, dokumentärfilmer.
Sen förstår ju jag som tittare att nyhetsinslag OCKSÅ redigeras och klipps, annars skulle det bli outhärdligt trist att titta på. Och att det görs ett urval. Och regi i form av frågor och omtagningar.
Sen detta du skriver att det är media som gör honom till "mannen som stannar ute ett år i skogen". Nja. Läs inledningen på hans hemsida:
http://www.envillmann.no/
Det är han själv som satt titeln på sig själv. Det är han själv som väljer att göra dokumentär om det, att blogga om det, att göra TV-serie och bok om det. Och sedan bryter han kontraktet med oss som tittare, utan att berätta om det.
Jag kan förstå att han inte pallar att vara ute i skogen i ett år. Men då är det också intressant att berätta om i en dokumentär, för det händer ju något där. Vad är det som får honom att inte orka? Är inte det också en story att berätta? Men han är så inkörd i sitt tänk, fast i sponsorskap (?) eller stolthet, så han kan inte bryta det. Så han kör på. Och det är det där valet, varför han kör på, som jag tycker är intressant.
Om det gör något? Nä kanske inte. Kanske är det bra att det kommer och ökar medvetandet hos tittare om att allt kanske inte är "verkligt". Men när det gäller mutade kommunalbolagsdirektör, då gör det något. För då är det mina skattepengar som går till någon annans egen vinning.
Och jag är så fascinerad över den här mentaliteten som jag tycker de här fallen har gemensamt. De blundar och kör. Tills det brister.
Undrar också vad som drev han till det. Förstår inte varför, märkligt att förstöra för sig själv som han har gjort. Han kommer bara bli ihågkommen för sitt fusk och inte det han har presterat innan han började fuska.
mvh
Patrik
Skicka en kommentar