För några veckor sedan var jag på Irland. Vi red på stränder, galopperade på havsbotten vid ebb. Sedan lät vi hästarna vandra i havet för att coola ner båda kroppen och hjärnan på dem. Vår tyskfödda guide (hon som skymtar framför "min" häst på bilden) hade jobbat på gården vi var på i 10 år. Hon kom dit för att jobba i kanske ett år men blev kvar. Hon hittade kärleken (en surfande irländare) och har nu egen häst och hade precis skaffat hund tillsammans med sin surfare. Och hon jobbar fortfarande med turridningar. Och jag tänker att hon har världens bästa jobb. Så jag frågar henne, är det fortfarande roligt att rida de här turerna, efter 10 år?
Och det beror på säger hon. Beror på oss, kunderna. Hur vi är. Om vi gör som hon säger eller om vi rider runt som idioter och galopperar förbi henne hej vilt. Och jag tänker att det kanske ändå är ganska bra att inte ha hästarna som yrke. Att kunna njuta för fullt av varje minut på hästryggen. Att ridningen aldrig blir något man gör för att få mat på bordet utan det man istället lägger sin inkomst på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar