Fotonostalgi del 3 - I vattenbrynet

I en serie blogginlägg re-publicerar jag nu mina tre fotoutställningar. Detta är den tredje och sista, den är från 2000 och den heter "I vattenbrynet". Bilderna är tagna i Kalmar.

Alla måste lyssna

Alla måste faktiskt lyssna.

Ja, jag vet. Man blir lite extra till sig när ens vänner gör bra musik och man tenderar att hissa dem mer än de förtjänar. Men det här är "bra på riktigt".



Mera om The Elliots

Fotonostalgi del 2 - Rockpublik

I en serie blogginlägg re-publicerar jag nu mina tre fotoutställningar. Detta är den andra, den är från 2000 och den heter "Rockpublik". Bilderna är tagna på Hultsfredsfestivalen.

Smiley-fria veckan är äntligen över

Äntligen äntligen är min smiley-fria vecka över! Trots att jag brutit smiley-stoppet flera gånger så har jag också många gånger velat slänga in en för att på ett enkelt och snabbt sätt förklara att jag inte är missnöjd utan glad. Så resultatet av min smiley-fria vecka är

1. Jag har insett hur sjukt mycket smileys jag skriver

2. Jag har börjat uppskatta nyttan med dem, de är enkla och effektiva

3. Jag är numera mera medveten om dem och vaktar mitt tangentbord mer noga mot smileys

4. Jag är glad över att kunna använda dem mer obehindrat igen, har saknat dem :-)

Fotonostalgi del 1 - Hela Sverige ska leva

Långt före Bilddagbokens tid, när bredband i varje hem var en fantasi i Jonas Birgerssons hjärna och ingen realitet, då skapade en fotointresserad kompis en utställningssida för foton. Jag kommer re-publicera mina tre utställningar därifrån här i bloggen. Den första är från 1999 och heter " Hela Sverige ska leva". Fotona är tagna på en övergiven gård i Småland.  Det här är alltså foton som är tagna med fysisk film, framkallade och sedan scannade. Känns helt osannolikt att man någonsin lagt så mycket jobb på sitt fotograferna men så var det.

Den bästa film du någonsin sett

För några veckor sedan - vid samma tillfälle som jag försökte fundera ut vilken som är den bästa bok jag någonsin läst fick jag också den omöjliga frågan om vilken som är den bästa film jag någonsin sett. Ibland betygsätter jag filmer på IMDB men problematiskt nog är jag väldigt generös i min betygsättning. Följande filmer har jag tyckt är värda 10 av 10

• Sånger från andra våningen
• Den enfaldige mördaren
• Gudfadern
• Donnie Darko
• Matrix
• The usual suspects
• Amelie från Montmarte
• Gökboet
• Magnolia
• Children of men
• Fargo
• Hajen
• Fanny och Alexander
• Det stora blå

Dessutom finns ett 30-tal (!!) filmer som jag gett betyget 9 och många av dem tycker jag så här i efterhand är bättre än en del av de ovan, t ex Blade runner, Den gode, den onde, den fule, Fifth element, 12 apornas armé och Fight Club.

Som man kanske kan gissa så är jag oerhört svag för dystopier. Det är något med mörka, hemska framtidsskildringar och hjältarna som har alla odds mot sig som jag aldrig tröttnar på att se på film. Matrix är utan tvekan den film jag sett flest gånger i mitt liv och den som gjort störst intryck på mig när den kom. 

Ett tag hade jag den som middagsunderhållning och kollade på några favoritklipp varje kväll. Tyvärr har ju intrycket av den förstörts av del två och tre som är ungefär det sämsta jag sett men den första när den kom, den var ju helt fantastisk! Bra effekter, bra story, bra skådespel och bra musik. Nu i helgen så såg jag om den och till min glädje tyckte jag fortfarande den var bra men om det är den bästa jag sett, nej jag är tveksam faktiskt.

Den enfaldige mördaren är i alla fall den bästa svenska film jag sett. Och Blade runner den bästa dystopin. Vilken är den bästa film du har sett?

Saab-sabotage

Under vårvintern har någon bestämt sig för att sabotera min och två andra bilar som står på samma parkering, alla av märket Saab. Åverkan är liten men  irriterande. Våra Saab-loggor baktill på bilarna saknas numera. På min bil och den andra 9-5:an verkar det vara bortrepat, på den tredje är hela metallmärket borta.

Grannen som äger den andra 9-5:an är jätteupprörd. Jag är inte fullt så upprörd, mest bara förundrad. Och så undrar jag lite lätt om det har något samband med att Saabs underleverantörer inte får betalt. Bor det en sur underleverantör här i krokarna som behöver ta ut sina aggressioner på varje Saab han eller hon ser?

Soft Småland

Påsken har så här långt förflutit i ett lugn tempo. Skönt att få varva ner lite! Vi var ett par dagar hos mina föräldrar i Småland. Husmålning, hundtrimning och snabbvisit hos lilla brorsbarnet hanns med. Inget av detta förevigades dock på bild så ni får se lite annat istället..

Otrimmad hund väntar på att äntligen få gå ut och kolla på alla de där djuren som låtit hela natten utanför. Mums....

På spaning efter den fågel som lyft.

Rester efter skogsbrand för några år sedan.

Mera rester efter skogsbranden.

Trasiga granar överallt. Vintern har varit hård!

Mera trasiga granar.

Oskar, inte världens smartaste hund.... Men ganska söt och snäll, men det måste man å andra sidan vara när man väger typ 50 kilo.

Saga gillar bilar! Och kakor...

Soft grillning

Igår var jag och J medbjudna på grillkväll som extra våldsgäster för att liva upp en 35-årsdag. Mycket trevligt var det!

Om man är man och spiller ut öl på sin flickvän så får man lämpligt straff, hålla i handväskan....

Hur man bäst tvättar bort ölfläckar ur rosa ballerinaklänning!

Tutor och hamburgare!

Tårta fram på kvällskvisten

Och så avslutning på kvällen med Betrayal at House on Hill

Smiley-fri vecka

Igår läste jag Mymlans inlägg om en smiley-fri vecka.Och jag tänkte att det är en bra idé, jag har själv insett att jag mer och mer slentrianmässigt slänger in smileys både här och där. Till och med i ganska arbetsrelaterade eller officiella sammanhang, strax innan jag läste hennes inlägg hade jag t ex svarat på ett mail från mitt försäkringsbolag och det ingick en smiley i mitt svar. Hoppas handläggaren blev glad och inte förvirrad.

Har jag alltså mist förmågan att uttrycka känslor och åsikter utan att slänga in smileys för att visa vad jag menar? Eller är jag rädd för att bli missförstådd och att de som är mottagare av mina skrivna kommentarer ska ta illa upp om jag inte lägger till en glad gubbe efteråt? Och tänk om jag kanske till och med förvirrar människor med mina smileys? Skriver något som är ganska kortfattat och korthugget och så slänger jag på en smiley? Vad vill jag med det egentligen?

Detta var alltså igår.

En liten egenkontroll visar att jag sedan dess har gjort 5 inlägg på Facebook. Två av dem innehöll smileys och ser ut så här:

Om en ny häst på ridskolan:
Konstig kombo med en häst som sägs ha hoppat 1.40 och behöver bomterapi :) Å andra sidan är ju det mesta läskigt när man är ny på GFRK och många hästar som varit rädda i början har ju blivit jättebra så småningom när de vant sig lite :)

Tipsar en kompis kompis om var hon kan hitta foton på kompisens stuga som hon tycker att kompisen ska lägga upp:
Hon har ett helt album här på fejan :) [URL till albumet]

Jag hittar i min utgående mail ett styck mail där jag till och med har en smiley i subjektet. 

Det är smileys i nästan alla mina utgående SMS. 

Detta alltså inom ett dygn från att jag bestämt mig för smileyfri vecka. 

Mina slutsatser är så här långt:

1. Min vana att använda smileys är så hårt inrotad att det är en helt oöverlagd, vanemässig handling som jag inte är medveten om att jag gör. 
2. SMS och Facebook verkar vara de träsk där jag smileyar mest
3. Det verkar som jag slängar in smileys i SMS som en avväpnande avslutande grej, så att personen ska få veta att jag inte är arg/upprörd/ledsen utan glad. Som ett glatt hej då-leende och ett sätt att visa att vi är väl vänner även om jag nu skrev något till dig som kanske, kanske kunde uppfattats som korthugget annars.

Det ska bli roligt att se hur det fortlöper resten av veckan för mig. Ser du mig smileya så vet du - jag har glömt av det igen...

Istället för Facebook

En del tror att Facebook är för stort för att dö eller för stort för att sluta vara populärt. Jag däremot tycker mig redan nu märka en trötthet på Facebook bland vänner och bekanta. Hur? Jo, det är färre kommentarer, färre statusuppdateringar, färre foton. Och istället fylls min Facebook-vägg allt mer av automatiska uppdateringar från andra verktyg (bloggar, träningsverktyg), företag eller andra mer officiella personer som vill sprida sitt budskap, grupper, virus och virusvarningar.

Jag roade mig med att titta på "Google Trends" på sökbegreppet alternative Facebook.



Så klart kommer inte Facebook bara försvinna helt över en natt. Nej då, det kommer dö en lång och utdragen död. Långsamt kommer det försvinna ur våra medvetanden, först ut ur vår vardag och in i sällan-träsket och därifrån in i internethimlen tillsammans med ICQ, MySpace, Webcrawler, AltaVista och Lunarstorm. Och vi, användarna? Vi söker oss nån annanstans. Where the action is.

Den bästa bok du någonsin läst

Under gårdagens middag avhandlades ämnet "Vilken är den bästa bok du någonsin läst?" och jag kunde inte överhuvudtaget komma på något svar. Efter mycket funderande kunde jag sträcka mig till att jag under en period av mitt liv, när jag jobbade med IT och systemutveckling, verkligen gillade Douglas Coupland väldigt mycket och att "Microserfs" och "All families are psychotic" är väldigt underhållande och bra böcker. Men att de skulle vara de bästa böcker jag någonsin läst, nä, det är nog att dra det lite för långt.

Jag tror det är svårt för mig att säga vilken den bästa bok jag läst är eftersom jag läser mycket böcker som jag tycker är bra. Om det ska vara den bästa någonsin, då måste den ju vara bättre än:

• Nick Hornby: Fever Pitch + Om en pojke
• Salman Rushdie: Marken under hennes fötter
• Linn Ullman: Innan du somnar + När jag är hos dig
• Marcus Birro: Landet Utanför
• Peter Høeg: De kanske lämpade
• Marianne Fredriksson: Anna, Hanna och Johanna+ Simon och ekarna+ Enligt Maria Magdalena + Evas bok m fl
• Kerstin Ekman: Dödsklockan + Händelser vid vatten
• Patrick Süskind: Parfymen
• Mark Haddon: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
• Diane Setterfield: Den trettonde historien
• Khaled Hosseini: Flyga Drake
• Johanna Nilsson: Rebell med frusna fötter
• Donna Tartt: Den hemliga historien
• Carlos Ruiz Zafón: Vindens skugga
• Zadie Smith: Vita tänder
• Douglas Adams: Liftarens guide till galaxen
• + säkert en massa annat som jag glömt att jag läst men som på något sätt är min egna interna referensbank av bra böcker som jag omedvetet jämför med när jag läser nya böcker

Dessutom så måste den bästa bok jag någonsin läst ge mig en läsupplevelse som slår de där fantastiska läsupplevelserna jag hade som barn, när boken öppnade helt nya världar.  Hur ska vuxenromaner kunna slå känslan av magi och fantasi som det var att läsa Astrid Lindgrens "Ronja Rövardotter" första gången? Eller för den delen "En ring av järn"-serien av Susan Cooper, Michael Endes "Den oändliga historien" och "Momo eller kampen om tiden" och för att inte tala om den fantastiska Maria Gripe med "Tordyveln flyger i skymningen", "Agnes Cecilia" och "Skuggan över stenbänken"-serien.

Sen har vi hela sci-fi och fantasygenren. Det är väl där jag i vuxen ålder kommer närmast de där magiska och fantastiska upplevelserna jag hade som barn. Det är något helt nytt, det tar mig bort från verkligheten på fem sekunder och jag får leva mig in i en helt ny värld. Anne Rice, Stephen King, Richard Morgan, Charlene Harris och många många fler.

Och vad kan vara bättre än att få sjunka in i en spännande deckare av Jo Nesbø, Åke Edwardsson eller Stieg Larsson? Otroligt drivna böcker som man bara MÅSTE läsa lite till i och inte kan lägga ifrån sig.


Det finns dock en bok som i vuxen ålder, dessutom ganska nyligen, fått mig att häpna och jubla över författarens fantastiska briljans, eller om det nu är galenskap. Dessutom fick den mig att fundera mycket, det var verkligen en bok som stannade kvar länge i mitt medvetande och faktiskt påverkade hur jag ser på hur vi lever våra liv. Det är en bok om en psykolog som börjar fatta alla sina beslut baserade på ett tärningskast:

Luke Rhinehart: The Dice Man

Kanske är det den bästa bok jag läst. Kanske.

Så, kära bloggläsare, jag ger den omöjliga frågan vidare till er: vilken är den bästa bok du någonsin läst?

Restaurang Familjen

Igår intogs middag på Restaurang Familjen med sambon och goda vänner. Vi bestämde oss för att ta deras 3-rättersmeny.

Förrätten var en sallad på vårprimörer med ansjovis och ett ägg kokt i en timme i 67 grader varmt vatten. Låter det konstigt? Ja, det var det också. Gulan är nog den godaste äggula jag nånsin ätit men vitan... yuck... ingen av oss åt upp den - slemmig äggvita som förstörde hela salladen.

Huvudrätten i form av två sorters lamm, gräddsås, lite potatis och rårörda lingon var dock himmelsk. Framförallt det som de kallade för sockersaltad lammbringa var helt galet gott.

Efterrätten var äggost med björnbärssorbet och ungsrostade björnbär. Och jag satt mest och undrade varför det ska vara så tillkrånglat ibland. Själva äggosten var ju god, om än i sötaste laget, men sorbet på det? Det var ingen härlig kombo. Satt och saknade helt vanlig björnbärssylt. Dessutom kändes det som att de hällt lite, lite vaniljsås på hela anrättningen vilket var rätt konstigt och inte alls passade.

Trots detta var det väldigt bra. Det var god stämning, nästan för god stämning framåt kvällen när ett gäng 20-nånting sjöng "Happy Birhtday to you" för sin kompis och hade brinnande stora partybloss i händerna. Jag kände mig 100 år gammal. Men tillbaka till det positiva, det var en härlig makrill i tomatsås till brödet och dessutom var huvudrätten det bästa jag ätit på länge.

Kanan inte låta bli att nörda till det och ge er en liten graf över min restaurangupplevelse också!



Läs vad GP:s recensenter tyckte i höstas!

I väntan på bilprovningen

Idag firar vi hundens 10-årsdag. Apportering, besök i Mölndal och väntan på bilprovningen stod på programmet. Blev dock ingen tårta, men lite bulle! Roligast var nog Mölndals centrum, massor av hundar och en väldigt snäll liten tjej som sålde majblommor och gärna klappade hundar.

Vår och längtan efter mer vår

 Den med längst armar får ta kortet...

 Glatt sällskap...

 ...på väg mot Danmark som skymtar i fjärran.

 Uteserveringspremiär för i år. Så långsam personal att vi hann dricka ölen, klaga på bordets städning och ringa alla vi kände i väntan på maten. Eller nej, det gjorde vi ju inte eftersom vi var i Danmark och hade dansk mobiloperatör på telefonerna.

 Saras och mina sammanlagda inköp under dagen. Sara köpte en liten plånbok till en liten tjej, och jag en liten rulle silvertejp till en, skulle det visa sig, besviken sambo. Han hade hellre velat ha fläsk tydligen.

 Väldigt 90-tal.

 Farligt, skånskt, djur som genast spanade in kattallergikerna och gick till gosattack!

Kulturellt

Finns inget som kan muntra upp mer än en kulturell förolämpning, så vad kan passa bättre en regnig söndag än lite Shakespeare?