Det gör mig både ledsen och glad. Glad för att hon vågar ha kvar den trots sitt i övrigt mycket propra yttre.
Ledsen för jag inser hur lite en sådan sak numera sticker ut eftersom hon har den. Det är inte rebelliskt eller upproriskt eller punkigt, det är liksom bara ytterligare en modedetalj på dekis.
Och jag tänker på när jag var 15. Kanske 16. Jag och mina bästa vänner skulle ta hål i näsan. Själva. Det fanns inte någon butik i Vetlanda som ens kunde tänka tanken att någon skulle vilja piercas annat än i öronen.
Det gjorde ont som helvete trots bedövande isbitar. Jag kom några millimeter och gav upp. Mina vänner härdade ut och fick sina eftertraktade nosringar på plats.
Och den där 16-åringen som ville ha hål i näsan och tyckte det var coolt med rakat hår på sidorna, hon finns ju kvar nånstans, även att hon är dold under mina egna propra kontorskläder och min egen lagomlånga frisyr. Och jag tror vi hade fel då, när vi trodde att de vuxna runt oss var knäckta varelser som inte längre var sig själva. Vuxna är inte knäckta, vuxna är bara bättre på att kamofluera sina nosringar.
Published with Blogger-droid v1.6.5
5 kommentarer:
Man kommer dit då man blir bekväm.. Jag mötte en av de mest rabiata veganer jag någonsin träffat irl. Hon hade handlat på Ica o med hela kassen full med falukorv o fiskpinnar. Eller som hon utryckte det: " Inte fan pallar man att vara idealist med två barn o ett heltidsjobb"
Ligger nog lite i det också.. :)
UlfR
"Inte fan pallar man att vara idealist med två barn o ett heltidsjobb"
Later som det kom fran hjartat :-D
sv: tack, aw så fint skrivit :D folk brukar säga att vi e lika och alltid så glada :D
sv: lilla Chilli blir typ "skiljsmässohund" haha. Hon är hos mig ibland och hos mamma ibland.. det är inte så långt mellan oss, jag går till centrum på 5-10 min o därifrån går en buss som tar en kvart, och stannar utanför dörren. så det är nära :)
sv :jag ska faktiskt ta och leta! men storstäderna är ju inte så rena...
Skicka en kommentar