16 juni 2006

Anfäkta och anamma - sötvattenspirater till havs!

Igår var det en underbar kväll i Göteborgs skärgård - havet lågt nästan blankt men en svag bris fläktade skönt, måsarna skriade, solen sken och den underbara doften av tång och salt låg som en liten bismak i munnen.

Det vackra scenariot bröts dock av kommentarer som
"Hjälp hur backar man?"
"Oj Karin nu backar du på mig"
"Är det den här viken vi skulle till? Sa hon inte nåt om kablar?"
"Vad är ett styrtag egentligen?"
"Kan du fiska upp den där seglarskon som blev över vid kapsejningen?"

Jag och några vänner var på prova-på-paddling hos Escape kajakcenter och det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig i en kajak för första gången i mitt liv. Jag som inte ens paddlat kanot förut! Det gick ganska bra - fram tills efter vi hade fikat och skulle iväg igen. Armarna var helt slut och jag var övertygad om att land, det ser jag aldrig mer, jag blir fast här ute på havet, ensam. Men tack vare bra guider så lugnade jag ner mig, vilade mina trötta muskler, fick till lite bättre teknik och använde ryggen mer (det känns idag kan jag säga). Så jag kom hem helskinnad för egen maskin - utan att ha varit i vattnet en enda gång :) Är mycket stolt över mig själv!

Inga kommentarer: