15 januari 2012

Personligt eller privat - eller varför jag inte bloggar längre

Det här är ett inlägg som varit oskrivet länge. Jag har gått igenom (?) en del jobbiga grejer, därav gråtlåtar och sådana tidigare inlägg. Och jag har visserligen haft lust att blogga om det som är jobbigt. Om det som är roligt och bra också för det finns också där. Men känner att jag inte kan och inte bör för jag vill inte lämna ut mig själv så. För det skulle bli för privat. Och det jag känner innerst inne, som jag inte vill att alla ska veta, skulle lysa igenom även om jag försökte skriva det på ett allmängiltigt sätt.  Det privata skulle skina rätt igenom det personliga.

Och jag tänker att det personliga, det som jag vill vara här i min blogg - det har en gräns. När det slutar vara personligt och blir privat och utlämnande istället.Och varför ska jag då skriva om det, om jag tror att det gör mig själv och kanske andra illa? Så då har jag valt att inte skriva nånting istället.

Och när jag inte kan skriva om det som egentligen är det mest angelägna i mitt liv så känns alla andra inlägg jag funderar på att göra menlösa och ytliga.


Så för att komma över min bloggtorka blir det då detta, kryptiska, inlägg. Skrivet enbart för mig själv. För att möjliggöra andra inlägg. Till exempel hade jag gärna bloggat om min hoppträning under julen men det orkade jag aldrig riktigt. Och ingen fotograf fanns på plats heller. Och jag tänker på Irland i augusti - på bilden nedan. Vågar man hoppa irländska stenmurar vågar man göra vad som helst.


3 kommentarer:

Carola sa...

Det är du som bestämmer över din blogg, du bestämmer vad du vill skriva om. Och jag förstår dig. Vissa gånger går det inte att skriva utan att det man inte vill ska synas, lyser igenom. Ta dig igenom den här jobbiga tiden och sedan, om du känner för det, så återupptar du bloggandet då. Så länge det är för din egen skull, aldrig för någon annans.

Karin sa...

Det är väl det att jag VILL blogga. Men begränsar mig själv utifrån nån slags skrivkramp som jag tror kommer ur att jag inte skriver om det som ligger mig närmast. Så nu tänker jag att det ska gå att blogga igen. För jag vill ju det - egentligen :) Det är ju din förtjänst att jag kom mig för att skriva det här inlägget. Så nu hoppas jag att jag är igång igen :)

Carola sa...

Jo, men känner du att du begränsar dig av fel anledning så är det nog bra med ett uppehåll, du ska känna dig fri att skriva! :-)

Svar: Jo, jag såg Outbreak också, satt och funderade på vad sjutton den där gamla filmen hette - och så dök du in i min blogg och påminde mig, tack! Har för mig att den var bättre men med tanke på att det var väääääldigt länge sedan jag såg den, plus att mina referensramar på den tiden var aningen begränsade jämfört med idag, så kan jag inte svära på att det verkligen är så.