Jag vet inte varför men varenda höst är det samma sak. Jag vill flytta ut på landet. Jag vill ha en egen häst. Jag vill sitta framför en brasa och titta på elden som brinner med en kopp te i ena handen och en god bok i den andra. Jag vill gå i skogen och uppleva lyckoruset när hela marken plötsligt är gul av kantareller och ett långsamt regn droppar ner från granarna. Jag vill koka egen sylt. Plocka lingon. Vara ute varenda vaken stund. Jag vill starta eget. Jag när drömmar om ett café. Eller ett bed & breakfast. Med några nordsvenskar som jag kan ha lite turridning på. På kvällarna betar de på stora ängar bredvid huset när dimman driver in från skogen. Gärna en hund som får springa fritt och som aldrig smiter. En liten stallkatt som fångar mössen.
Och hela tiden den där andra, parallella rösten i hjärnan. Som säger att det är omöjligt. Som säger att jag är naiv som ens tror att det skulle gå. Hur skulle jag egentligen försörja mig tror jag? Hur skulle jag orka med allt arbete det innebär?
Ja ni hör ju. Hur fasen ska man få något gjort när hjärnan är på semester med sådana bitterljuva drömmar?
1 kommentar:
Jag har viljat ut fran staden lange, lange. Vi spenderade manader och manader pa att diskutera olika mojligheter. Flytta langre ut fran London och pendla langre, men bo mer lantligt. Bo kvar, men jobba farre dagar i veckan. Flytta ivag fran London totalt, nytt hem, nytt jobb.
Trots att ekonomiskt sa hade det varit smartast att stanna kvar har, sa ska vi nu flytta norrut. Ut pa landet utanfor en liten, liten stad. For langt att leta jobb innan flytten, men vi vet att i basta fallet sa kommer vi att tjana halften sa mycket som i London. Visst huslanet blir mindre dar uppe, men det mesta annat kostar ju samma. Sa pengar blir det mindre av, mycket mindre. Men vi har raknat pa det och det ska ga ihop med tillrackligt over for att vi ska kunna ha lite roligt ocksa.
Laskigt varre nar man aldrig varit utan jobb, men det blir det vart tror jag. Bo granne med naturen (aven om det inte ar i ett gammalt hus i mitten av en aker). Nara till familj och forhoppningsvis nya vanner. Nara till en ridskola och en teatergrupp.
Det kandes lite som att nagon gang sa maste man bara ta det dar steget. Det kanske blir jattesvart att fa ett bra jobb, det kanske tar lang tid att hitta bra vanner - men om man inte nagonsin tar chansen, sa forblir det ju bara en drom.
Skrammande, spannande - jamnviktiga just nu. :-)
Skulle garna vilja ha nagot eget, men har inte kommit pa en ide som jag brinner tillrackligt for an. Men tills dess sa kommer jag i alla fall att ha uppfyllt halften av min drom.
Att bo lantligt, nara till familj och vanner, mindre pendeltid och mer livskvalitet.
Skicka en kommentar