För ungefär 10 år sedan, en råkall fredag som idag, satt jag och en av mina bästa vänner på O'Krögers i Kalmar. Jag tror vi båda drack alkoholhaltig dryck, kanske till och med whiskey (båda var vi stolta över att vara kvinnor som förmår uppskatta denna dryck).
Vad jag däremot minns är vad vi pratade om och hur vi nästan chockat fnittrande försökte förstå att vi inte längre hade en fast anställning. Att våra första anställningar hade slutat i en bristande IT-bubbla.
Min vän skulle snart med tåget hem till Malmö, hon hade modernt nog distansjobbat ett tag. Kanske var det ändå med en viss lättnad vi satt där och funderande över vår framtid.
Måndagen därpå gick jag tillsammans med de andra som fått gå, halva företaget, och skrev in mig på arbetsförmedlingen ett kort stenkast bort från jobbet. Det var mitt enda besök där.
Samma dag skickade jag min första ansökan via en jobbsajt som förmedlade IT-jobb, som jag sedan glömde av att jag skickat. Den ledde mig så småningom till Göteborg och nytt jobb. 14 dagar emellan anställningarna, 14 mycket välbehövliga dagar eftersom jag skulle flytta och ha en hej då-fest och inte visste när jag skulle få ledigt igen.
Min vän fick nytt jobb som informatör, båda fick vi högre löner och bättre arbetsförhållanden. Företaget som sa upp oss hankade sig fram några månader innan den andra halvan av personalen också fick gå när konkursen var ett faktum. Några är faktiskt kvar än, företaget återbildades med delvis annan verksamhet.
Själv är jag glad att it-bubblan var min skola och lärde mig mer på 3 år än vad hela min sammantagna skolgång lärde mig. Så om någon gammal it-investerare mot förmodan läser detta vill jag säga tack för utbildningsbidraget och synd att ni var tio år för tidiga med era idéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar