Frihet och skuld

Har just blivit ensam ägare till lägenheten jag förut ägde tillsammans med mitt ex. Känslan när tusentals kronor för en kort millisekund mellanlandar på mitt konto och sedan vidare till exets. Illamående och jubel på samma gång. Och i slutändan, en lånesumma kvar som är svindlande i sin storlek. Den övergår mitt förstånd. Och den är i sig så motsägelsefull. Det den är är ju min skuld och låsning till banken. Men det enda jag kan se den som är frihet.

In a brave new world....

Eftersom jag är en sucker för dystopier så högg jag direkt in på på Du sköna nya värld av Aldous Huxley när jag fick den av en vän för några veckor sedan.

För mig har "Brave new world" kanske snarare varit förknippat med ett Iron Maiden-album, eller Shakespeare, men nånstans har jag ju ändå vetat om att denna dystopi existerar men jag har aldrig insett hur mycket av den populärkultur jag gillar som har hämtat inspiration och stoff ur denna bok, t ex Matrix, en av mina absoluta favoritfilmer.

För mig så var den här boken förvånande modern och aktuell, både i sitt språk och i sitt innehåll. Den utkom 1932, är alltså 80 år gammal.

Handlingen utspelar sig i London i en framtid där barn inte längre föds, de produceras. Barnen fostras sedan med hypnopedi (en slags hypnos under sömnen) eller elchocker till att tycka om vissa saker och avsky andra. Barnen är dessutom genetiskt predestinerade så att de blir t ex alfamänniskor, betamänniskor eller kanske epsilonmänniskor.  Rätt människa på rätt plats helt enkelt vilket gör att alla är lyckliga, ingen känner något behov eller strävan efter att nå något annat  utan de är nöjda med sin lott.

De känslomässiga band som uppstår mellan mor och barn, eller mellan två människor som älskar varandra, är  alldeles för passionerade och skulle göra att den sköna nya världen skulle hamna i obalans, och är därför inte önskvärda beteenden. Istället fostras barnen till sexuell frigörelse, de ska vara "pneumatiska" och för Fords skull inte hålla sig till en och samma partner för länge.

Ford ja... han är den varifrån tideräkningen utgår och närmast att betrakta som en slags gud i den sköna nya världen. Religion är annars inte heller önskvärt. Alldeles för passionerat och det skulle ju kunna leda till obalans. Och obalans leder till bråk och krig. Och i bråk och krig slutar människor konsumera. För konsumera måste de. Hjulen måste snurra. Stabilitet! Både hos individen och samhället!


Om något ändå skulle råka bli jobbigt i människors liv så kan det raskt stillas med soma - en drog som delas ut vid arbetsdagens slut. Soma är utan alkoholens baksidor med baksmälla och ångest dagen efter.


Det som chockar mig mest med boken är nog att den känns så relevant och så aktuell i sin beskrivning av en marknadsekonomi som har gått bananas.

Kanske är vi inte så långt ifrån det där. Vi är dock, till skillnad från människorna i den nya sköna världen, fria att välja. Tror vi i alla fall.

Gullighetschock

Något är det ändå med Alla hjärtans dag. Kollegan A berättade att hennes man hade gjort en hjärtformad omelett till henne som frukost och hela jobbet (åtminstone kvinnorna) sa "naaaw" i kör.

Och i stallet i måndags kväll hade en av skötarna skrivit ett kärleksbrev till stallets suraste ponny. Fullt av hjärtan över hela brevpappret och formuleringen "Du kanske är lite sur ibland men det är ju alla" fick hela stallgången (bara kvinnor där också...) att säga "naaw" i kör. Ponnyn såg ganska glad ut, kanske hade det mera att göra med att han just fått hö...

Om att uppfylla sina egna drömmar eller någon annans

 

När jag var ute på hundmorgonpromenaden idag fick jag syn på exil-citatet "Det ekar så tomt i innanförskapets fängelse".

Det påminde mig om att Spindlar på rymmen tyckte att mitt förra blogginlägg om att göra omedvetna val som får konsekvenser påminde om den senaste tidens artiklar om vad människor ångrar på sin dödsbädd.

Artiklarna handlar om en bok som heter "The Top Five Regrets of the Dying" och det som författaren (en sjuksyster som jobbat på ett hem där människor lades in de sista veckorna av sitt liv) menar att det man ångrar mest på sin dödsbädd är att man inte uppfyllde sina drömmar utan levde sitt liv så som andra ville att man skulle leva det.

För mig är det här citatet det samma som den där dödsbäddsångern. Att inte följa sitt hjärta får konsekvenser längre fram i livet.

Om att bo 25 mil bort eller omedvetna val

Det här är min moster. Jag gillar henne väldigt mycket. Hon är en inte helt purung dam som bor ensam i ett hus. Behöver hjälp med både det ena och det andra, som t ex att handla ibland, fixa saker med huset eller trädgården. Och om jag som tonåring inte hade varit så förbaskat trött på orten jag kommer från så hade jag  kanske varit där nu. Bott där, jobbat där, haft mitt liv där. Och jag hade kunnat hjälpa henne. Handlat åt henne. Klippt hennes gräs. Hämtat ut hennes recept. Kunnat ta en fika med henne, prata om ditt och datt. Låtit min hund skutta runt i hennes trädgård och jaga bort grannens katter från hennes fina blomrabatterna.


Men livet blev nu inte så. Det blev något annat. Jag menar inte att jag ångrar mina livsval på något sätt för det gör jag inte. Utan de val jag gjorde som tonåring skulle jag t ex inte ha de vänner jag har idag. Jag skulle inte ha det boende jag har idag. Inte jobba där jag jobbar idag. Jag skulle inte tycka om det jag tycker om idag.

Men mina val har medfört andra extra saker som jag inte förstod när jag gjorde valen. Jag trodde att jag valde utbildning och kanske yrke. Det jag också valde var att aldrig oplanerat kunna ta en kopp kaffe med mina närmsta släktingar.