Träna för att bli stark och frisk

Så var det dags igen! Efter några månader med enbart yoga, ridning och promenader beslöt jag mig i lördags för att ta upp styrketräningen igen. Det är nyttigt, jag blir stark, slipper ont i ryggen och blir snygg som bara tusan till bikinisäsongen ;)

Sagt och gjort, iväg till gymmet bar det. Körde mitt vanliga pass som jag gillar som går igenom hela kroppen och ändå inte tar mer än ungefär en timme, vilket är perfekt för en ursprunlig styrketräningshatare som jag. Det gick bättre än väntat, man blir ganska stark av yoga också och jag hade inte tappat så mycket som jag trodde. Kände mig glad och pigg och nyttig.

Så i måndags slog den till. Träningsvärken från helvetet. Jag kunde knappt ta mig ur sängen, stapplade ner för trapporna som en annan pensionär och ville mest av allt stanna hemma från jobbet. Tröstar mig med att träningsvärk är övergående. Dessutom håller jag åldersnojan på avstånd, hörde nån gång att så länge träningsvärken är värst dag 2 efter träningen och inte dag 1 efter träningen, då är man ung i kroppen :)

Sova gott

Vaknade helt utvilad idag. Sambon tittade förvånat på mina glada pigga ögon och sa "Är inte du jättetrött?" Jag blev lika förvånad. Trött? Jag? Som sovit hela natten för första gången på flera veckor och äntligen känner att förkylningen börjar ge sig? Nej, jag är inte trött.

Tydligen hade jag (som tror att jag är frisk) hostat som en 40-cigg-per-dag-rökare halva natten. Sambon hade sovit med öronproppar för att överhuvudtaget få nån sömn. Kroppen är fantastisk. Eftersom jag inte märkt det själv så känner jag mig alltså pigg :)

Är hårdrocken död nu?

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Egentligen är det ju underbart. Ett finskt hårdrocksband som låter som Kizz i sina bästa dagar och ser ut som Gwar går och vinner Eurovision song contest.

Men ändå känns det mest som ett bevis på hur ofarlig och accepterad hårdrocken blivit. Redan det att min chef (medelålders, begynnande flint, kostymsnubbe) åker på Sweden Rock varje år och lerar ner sig borde ju fått mig att ana oråd. Chefer i kostym med barn i tonåren ska inte gilla hårdrock.

Hårdrock är ju livlinan som får mig att glömma att jag är en kontorsråtta och istället får mig att känna att jag är en fritt tänkande, rebellisk varelse. Den livlinan gick av i natt och jag insåg att hårdrocken är inte bara vuxen, den är medelålders så det skriker om det.

Öar av positiva nyheter

Jag hade aldrig trott att det skulle bli så här, men nu har det hänt. Istället för att diskutera vilken film vi ska se till helgen så diskuterar jag och sambon kompisars depressioner och skilsmässor. När blev det så här? Så fort vi fyllde 30?

Livet är helt plötsligt allvarligt på ett ganska obehagligt sätt. Som tur är finns det underbara öar av positiva nyheter. Som giftermål och nya människor som kommer till världen. Men även det är ju ganska allvarliga nyheter.

Det är bara att inse; jag betalar mina räkningar i tid, mina kompisar är antingen deprimerade och skilda, eller nygifta och gravida; jag är med andra ord vuxen.