De fem mest irriterande ovanorna som (andra) hundägare har

1. Att ha sin olydiga hund lös

Senast igår stötte jag på en schäfer och såg ingen husse/matte i närheten. Fick efter någon minut av stillastående avvaktan, med Caiser sittandes i fotposition, syn på en människa komma gående. Jag frågar om det är mannens hund och fick det klassiska svaret. "Ja, men hon är inte farlig". Ungefär samtidigt har schäfern upptäckt mig och Caiser. Hennes reaktion blir ett omedelbart skällande och några meters rusning fram mot oss. Sedan stopp och skäll igen. Allt medan husse försäkrar och förklarar att "Hon vill bara hälsa".

Nä,  hon vill inte bara hälsa. Hon vill jaga bort mig och min hund från dig eftersom du inte är hennes flockledare och hon därför måste beskydda dig. Om hon inte hade varit farlig och bara ville hälsa så hade hon betett sig som border collien Rambo som jag träffar på ibland. Han är ofta lös och när han får syn på mig och Caiser så tittar han nyfiket någon sekund, vänder sedan och går av sig själv till sin husse, alternativt tittar upp på sin husse för att "fråga" om han får hälsa.

2.Att berömma sin hund när den beter sig dumt

Det låter ju helt orimligt att någon skulle göra så men jag ser det nästan varje dag. Det vanligaste exempel är en liten tusshund som kaxar sig och skäller och drar i kopplet så den till slut står på frambenen och knappt får luft (eftersom husse/matte drar tillbaka/upp hunden i luften). Alltmedan detta pågår säger husse/matte med snällrösten påkopplad "nej, inte skälla". I de värsta fallen kanske husse/matte till och med böjer sig ner, klappar hunden och säger "Lugna ner dig", fortfarande med snällrösten.

3. Att använda flexikoppel till sin olydiga hund

Det här kan tyckas vara löjligt, men varför ska människor med ouppfostrade hundar ha flexikoppel så att de om möjligt får ännu mindre kontroll över sina hundar? Flexikoppel är alltså ett koppel som kan vara olika långt beroende på hur mycket lina man släpper ut ur en rulle till hunden. Rullen är ofta otymplig att hålla i, och lätt att tappa om hunden skulle göra ett plötsligt ryck. Framförallt om du har hela linan (kanske 10 meter) utrullad, du har inte en chans att hålla emot om hunden mot förmodan vill följa efter ett rådjur eller kanske leka med en annan hund. Så flexikoppel leder ibland till punkt 1 på listan...

4. Att ha täcke på sin hund när den har egen bra päls

Jag vet inte hur många gånger denna vinter som jag sett hundar med perfekt fin tjock päls ändå vara påbyltade med ett täcke. Följden blir hängande tunga och uppenbart varm hund. Hur husse/matte inte kan märke detta vet jag inte. Kanske hänger det ihop med att de själva inte tagit på sig mössan och därför fryser. Självklart finns frusna hundar som behöver täcke, t ex som min kompis superfrusna whippet här på bilden bredvid men det är ju en annan sak eftersom de har väldigt tunn päls och dessutom minimalt med kroppsfett.

5. Att inte plocka upp efter sin hund

Förutsägbart, ja jag vet, men det är inte okej att låta bli att plocka upp när man bor i en stad och ens hund förorenar. Inte ens om det är vinter och hundälsklingens bajs lämpligt nog råkar sjunka ner i en snödriva så man inte ser det. Det som göms i snö kommer upp i tö och det luktar inte bättre bara för att det är nytinat istället för nybajsat.

Nu är det slutgnällt för idag! Som avslutning får ni en sommarbild på Caiser.