Balkongodling i blåsväder

Börjar nästan ångra att jag var så duktig och planterade ut mina växter på balkongen i helgen. Det blåser som fan ute. Enligt Wikipedia är det tydligen bara en frisk vind jag upplever, det låter liksom inte så imponerande. Sjöbenämningarna är lite koolare, styv bris eller frisk kuling låter ju som mycket mera blåst än frisk vind. Nåja, det blåser tillräckligt för att jag ska tycka lite synd om mina späda plantor...

Koriander, krasse, gräslök och mynta är det på bilden. Utanför bild finns även persilja. Basilikan har inte fått flytta hemifrån än, den är bara nån liten ynka centimeter så den bor i köksfönstret i sitt lilla plastdrivhus (en tom vindruvsask). Varken gräslök eller mynta är några planerade odlingar, och det är de som växer bäst. Jag har (helt medvetet jag lovar) härdat dem hela vintern genom att låta dem stå i ett balkonghörn i sin kruka och bli översnöade av rekordmässiga mängder snö.

Blev aningen förvånad när det spirade grönt i två av krukorna framåt april. Det roligaste med båda dem är att det är plantor som jag köpt som färdiga kryddor i affären. Och så har jag, efter att ha klippt av och använt dem, tryckt ner dem i en större kruka och tänkt att om de överlever så gör de. Och så visar de sig vara perenna och kunna övervintra på en balkong. Jag är imponerad.

Turist i Göteborg - eller hur vi gömmer det bästa med stan

Ibland får jag känslan att vi som bor i Göteborg inte vill att turisterna ska hitta det bästa med Göteborg. Vi vill liksom gömma undan det bästa, det mest genuina och ha det för oss själva.

Vi bygger ett evenemangsstråk och pratar om heerrliga Avenyyn, allt medan vi själva går på mysiga krogar på Linnégatan.

Vi sätter upp ett pariserhjul nere vid hamnen och pratar om goa Liseberg, och går sedan till utsiktstornet i Slottsskogen, tar en picknick i gräset, tittar på sälarna och pingvinerna.

Vi bygger ett gigantisk köpcentrum mittemot stationen, kallar det Nordstan och sen går vi själva och handlar i mysiga butiker i Haga, tar en kaffe på Matteo i Viktoriapassagen och strosar på gatorna där i lugn och ro.

Vi arrangerar Gothia Cup mitt i sommaren, men har karneval i maj. Så om du, mot förmodan, befinner dig i Göteborg nästa helg, missa inte årets party. Hammarkullekarnevalen. Bilderna är från 2008.

It´s the end of the world as we know it

Enligt en galen pastor skulle Jorden gått under idag kl 18, lokal tid i Nya Zeeland. Eftersom vi är hela 11 timmar före Nya Zeeland och klockan nu är 17 här hos oss så tror jag han hade fel. Igen.

Det är lite galet att Expressen slår upp detta som en nyhet. Men det klart, det är ju en följetong.

Först kan man publicera skräckreportage om att Jordens undergång är nära. Sen följa upp med artiklar om att NASA:s experter manar till lugn och artiklar om att domedagsprofetian sprids över världen och en om HUR hans budskap kunde spridas. Så ett reportage om att han hade fel. Och slutligen, nästa reportage blir ett nytt datum när han kommer fram till när han återigen har räknat fel?

Perfekt! Enkelt att skriva, enkelt att schemalägga (man kan till och med skriva artiklarna innan det har hänt) och så har man lite material att fylla ut upplagan med, och man slipper anställa människor som faktiskt hittar och beskriver nyheter på riktigt.

Gå och rösta

Om du bor i Västra Götaland, du glömmer väl inte att det är val imorgon? Sverigedemokraterna glömmer det inte. Idag propagerar de på Frölunda torg inför oroväckande stor samling av människor som applåderar allt Jimmie Åkesson säger. De kommer antagligen rösta imorgon, gör det du också!!! Hinner du inte imorgon, gör det idag, förtidsröstningslokalerna är öppna!

Hur man skapar en missnöjd kund - eller en liten berättelse om en bilverkstad

Svarta faran i vintras. Observera dragkroken.. som är på...

Jag har klantat mig i vinter och haft min löstagbara dragkrok på. Hela vintern. Utan att ta av den en enda gång. Ja, jag vet, klantigt men gjort är gjort. Inte helt otippat så går den inte att få loss nu. Så bilen gick inte igenom besiktningen. Så långt inga överraskningar.

Överraskningarna kommer när jag bestämmer mig för att gå till en mig närliggande bilverkstad. De har hjälpt mig snabbt och bra förut, när jag hade lilla blå och inte svarta faran.


Besök nr 1
När jag ringer för att boka in besöket är allt så klart inga som helst problem och de kommer fixa allt och även "släcka mina tvåor" så jag inte behöver åka till besiktingen igen. Perfekt tänker jag och får en tid efter nån vecka. Det är ju långt kvar till körförbudet den 16 maj tänker jag.

Jag lämnar in bilen och får höra att "vi ringer dig under dagen" men vi bestämmer ändå att jag ska hämta bilen innan de stänger klockan 17. Ingen ringer på hela dagen. Jag går tidigare från jobbet, får ta en buss och gå en bit men är ändå glad, min bil kommer ju vara lagad - de har ju inte ringt. Men nä, inget av de två felen har gått att åtgärda. Dragkroken har nu ett annat fel hävdar de, "låset kärvar". Jag blir lite förvånad för låset var det ju inget fel på när jag besiktigade, det var själva kroken som satt fast. Det andra felet behöver en reservdel så det har de heller inte kunnat laga. De lovar, för andra gången, att ringa mig och återkomma med besked om vad det kan kosta att laga dessa båda fel nu när de felsökt en hel dag.

På vägen därifrån slår det mig - undrar om de ens har testat med rätt nyckel till dragkroken? Ringer upp och får beskedet att de använt en av de nycklar som hänger på min nyckelknippa, dvs antingen nyckeln till hundburen eller nyckeln till rattkryckan. Kanske inte så konstigt att låset kärvar eftersom nyckeln till dragkroken befinner sig i instruktionsboken... Vi bestämmer att de ska titta på det igen, i samband med den andra lagningen.

Besök nr 2 
blir av, efter att jag ringer dem och frågar hur det går med prisuppgifterna och vi bestämmer ny tid. Nu har jag börjat bli lite nervös och frågar "hinner ni fixa detta innan den 16:e?" Inga problem blir det självsäkra svaret. Jag lämnar bilen och får höra, återigen "att vi ringer".

Ingen ringer, jag åker buss och hämtar ut min bil. Fel nr 1 är nu lagat men dragkroken har de blivit tvungna att slå loss med slägga, och även om de smörjt upp den så behöver man ändå verktyg för att få av den igen. Jaha. Återigen ska jag "bli ringd" för att få prisuppgift på ny reservdel. Vid det här laget så hånskrattar jag nästan åt detta och säger att ja du, ni har ju inte ringt hittills... "nä, vi försöker verkligen med massa olika rutiner för att komma ihåg att ringa men det glöms så lätt" blir till min förvåning svaret.

Besök nr 3
blir inbokat utan att jag vet om det eftersom ingen ringer mig. Eftersom det nu är torsdag och jag får körförbud på måndag så ringer jag dem torsdag 07.00 för att höra vad f-n de kan erbjuda för lösning, alternativt be dem plocka bort dragkroken helt så jag kan omregistrera bilen som en utan dragkrok. Till min förvåning säger han då "har ingen ringt dig? Det står här att du ska komma med bilen idag?". Bara att sätta sig och köra och lämna bilen. Och nu är det inte ens roligt längre när han säger "Vi ringer".

Till min stora förvåning blir jag under dagen uppringd. Och får reda på att reservdelen som kan laga min dragkrok inte finns, pga leveransproblem av reservdelar eftersom min bil är en Saab. Däremot kan han "släcka min tvåa" genom att montera bort dragkroken tillsvidare. Så jag får ta bussen, hämta ut min bil. Så det enda positiva i den här storyn. Jag har inte körförbud på min bil på måndag.

Vad är då receptet på en missnöjd kund? Jag skulle säga att det kokar ner i två saker för min del

• Lova saker som du sedan inte gör, gärna flera gånger om, gärna trots att din kund hånar dig för dina tidigare misslyckanden i området (telefonuppringningen)
• Laga inte felet på första försöket och låt gärna kunden komma tillbaka gång efter annan. Kunden tycker nämligen bara det är roligt att gå tidigare från sitt jobb tre gånger och sedan jobba in de timmarna nån annan gång.

Nog klagat... Hoppas bara de inte läser detta för då lär jag väl aldrig få min dragkrok lagad...

Standardmässig (o)trygghet

I senaste numret av Häst& Ryttare - Svenska ridsportsförbundets medlemstidning - finns en artikel om säkerhetsvästar.
"[...]säkerhetsvästar testas för hovsparkar, vassa pinnar och för tryckutjämning om man råkar falla till exempel på ett hinder. Inga 'krocktester' med dockor görs [...]."

 

Vad det innebär är att den vanligaste typen av olycka du råkar ut för som ryttare, ett fall av hästen, inte testas. Det ställs heller inga krav på sådana tester utifrån den CE-märkning som görs av västarna. Orsaken sägs i artikeln vara att varje fall av från hästen är unikt och därmed är det svårt (läs dyrt) att göra tester. Den CE-standard enligt vilka säkerhetsvästarna testas är framtagen av en arbetsgrupp som till stor del består av representanter för tillverkarna av västar. CE-standarden är sedan godkänd av EU.

Jag har själv haft en kluven inställning till säkerhetväst som en del av utrustning vid ridning. De är inte alltid så bekväma, de är varma, de är i vägen när man rider. Utbudet av olika modellerna var tidigare smalt vilket gjorde att det var svårt att hitta en väst som passade ens egen kroppsform. Men utvecklingen går framåt och idag kan man faktiskt hitta en väst som är ganska bekväm och som passar dig, oavsett om du är kurvig, rak, har kort eller långt överliv.

Kraven på att använda väst vid ridning växer också, i vissa tävlingsgrenar såsom fälttävlan är den obligatorisk, och det är obligatoriskt vid hopptävling om ryttaren är under 19 år gammal. På ridskolor kräver man ofta att alla ungdomar och barn ska använda säkerhetsväst. Allt det där sammantaget, utveckling av produkten och  större krav på användande har gjort att mina tvivel på hur bra det är att rida med väst långsamt har försvunnit. Jag har numera en säkerhetsväst som är tillräckligt bekväm för att jag faktiskt ska använda den, åtminstone varje gång jag rider ut eller hoppar. Och den ger mig en känsla av trygghet. En känsla av att jag kommer slå mig lite mindre om jag trillar av.

Själva grundtanken med västen, att den ska skydda mig om jag trillar av hästen, har jag faktiskt aldrig ifrågasatt.

Fina Stella, hur trygg jag än är med
henne så har jag alltid väst när vi hoppar!

Ridning är en farlig sport. Att hantera ett halvt ton djur vars främsta instinkter är flock och flykt innebär så klart risker. Och vi som ryttare är medvetna om dessa risker och gör vårt bästa för att minimera dessa risker. Genom vårt beteende, genom att ständigt försöka förstå och lära oss mer om hur hästar fungerar försöker vi minimera riskerna. Genom rutiner så att vi, hur trötta vi än är, ändå ska hantera hästen säkert. Genom att lyssna på de som vet mer än vi så gör vi vårt bästa för att hantera dessa vackra flyktbenägna djur så tryggt det går. Men också med utrustning som är hel, ren och kvalitetstestad. Jag skulle önska att den var kvalitetstestad utifrån krav som utgår från vår verklighet som ryttare, inte utifrån tillverkarnas ekonomiska möjligheter att göra tester.

Kommer jag nu då sluta använda min väst? Nej, faktiskt så hade jag den senast igår, trots att jag hade läst ovanstående artikel. Skydd mot hovar, pinnar och fall på bommar är trots allt bättre än inget skydd alls.

Du kan lita på teknikens under

Häromdan frågade jag mina mest teknikvänliga vänner hur jag ska lyckas få över min Spotify i mobilen till min stenåldersbilstereo från 2004. Stereon har ingen linjeingång. Till min mycket stora förvåning fick jag då frågan om stereon har kassettdäck. Något generat fick jag ju erkänna att jo, det har den.

Och hör och häpna, någon underbar människa har alltså uppfunnit en kassettadapter! Och den finns till salu i närmaste tekniska prylaffär för ca 1,5 hundralappar. Man pluggar in sin mobil eller vad man nu har för musikenhet med linjeutgång och i andra änden av sladden sitter ett fejkat kassettdäck som man trycker in i bilsteron. Så löjligt enkelt och briljant! Och så underbart härligt det känns att äntligen äntligen kunna lyssna på min primära musikenhet även i bilen!

Politik-lika som bär

Leif Pagrotsky

Otrimmad vorsteh

Barnsligt som tusan men är dom inte lite lika - vår hund och Paggan? Jag hade i alla fall oerhört roligt åt detta på Valborgsnatten när ett reklamblad från socialdemokraterna inför landstingsnyvalet råkade befinna sig lite för nära hunden. Ett visst intag av öl förhöjde antagligen komiken...

Så nu väntar jag på slagord som "Vi kan inte vänta (ge oss maten nu)", "Alla ska med (på promenad)" och "Kattjakten först". Men det kanske dröjer innan Leif kommer igång med sitt kampanjande. Han verkar just nu mest nöjd över att ha fått sin middag och har gått och lagt sig igen.

Bookoholic - den efterlängtade del 11

Hur ska man kunna motstå ett omslag som ser ut så här? En av mina favoritnyanser av grönt i klänningen, rosa och lila i toning från ljust till mörkare och dessutom glitter!!! Glitter i håret, glitter på klänningen, glitter på de brinnande boksidorna (de vita grejerna som faller ner på bilden).

Omslaget till Charlaine Harris senaste bok Dead Reckoning är som godis eller smink. Helt totalt oemotståndligt för min inre nioåring vars favoritfärg är rosa. Att det dessutom är bok 11 i Southern Vampire/Sookie Stackhouse/True Blood-serien och att jag läste ut del 10 tidigare i höstas gör ju inte boken mindre lockande.

Så, nu ligger den här bredvid mig och bara ber om att få bli läst. Men nej, jag ska behärska mig lite grand och läsa ut den bok jag håller på med!