Ibland önskar jag att jag hade samma inställning till svårigheter som hunden. Den här "pinnen" hittade han i skogen. Inte låter han sig nedslås av att den inte går att rucka på, nej då, han tar i, och sen skiter han i den och går därifrån med högburet huvud och glatt viftande svans, letandes efter nya spännande grejer.
2 kommentarer:
Åh, jag minns vår gamla schäfertik "Smulan" och hennes pinn-jagande... gärna en mindre stock från nån göl som hon med nöd och näppe fick upp i käften och sen galopperade hon glatt tillbaks längs väggen och satte den i knävecken på oss med imponerande hastighet. Jag saknar henne.
Bra inställning :-)
Nej, knäet känns sådär. Gör rejält ont emellanåt. Får se om läkarintyget kommer i tid till ridningen på måndag. Lördag lär jag få göra nåt med i vilket fall. Trött på att inte kunna göra nåt ordentligt.
Skicka en kommentar