Jag var inte ens 11 år fyllda när Olof Palme mördades. Jag var för liten, eller för ointresserad, för att förstå vidden av att ett lands statsminister mördas på öppen gata, mina föräldrar var inte socialdemokrater och livet gick vidare som förut.
På något sätt är det ändå som att även min barndom, mitt liv, delas in i före och efter Palme-mordet. Före är det en barndom och de minnen jag har är ett barns minnen som mest handlar om familjen, lek, bad, höskörd, hästar, skola. Efter Palme-mordet så minns jag mer av politiska händelser och nyheter, inte minst Tjernobylolyckan som skedde bara några månader senare, den 26 april 1986.
Ju äldre jag blir, ju mer jag lär mig om politik och historia, desto mer har jag kommit att respektera Olof Palme för hans mod, hans åsikter. När jag var i Budapest förra året bodde vi några 100 meter från "Olof Palme sétány" - Olof Palmes gata. Det fyllde mig med stolthet och gjorde mig rörd att människor som levt bakom järnridån valt att döpa en gata efter mitt lands mördade statsminister. Jag hoppas att det är för att hedra minnet av hans obändiga solidaritet med de som hade det sämre än honom, inte pga att han just blev mördad.
Framförallt är det Latin Kings som väckte min nyfikenhet på Palme med det här musiksatta talet. Talet är ett jultal från 1965, och det är skrämmande nog fortfarande aktuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar