Barnsliga drömmar

Ta hand om mig....

Ibland känner jag mig extra mycket som om jag vore 10 år. Eller kanske 14? Som t ex när jag tittar på den här bilden (årets affisch för Göteborg Film Festival) och det enda jag kan tänka är "åh jag vill ha den". Alltså inte affischen. Utan draken.

I lördags var också ett sådant tillfälle. Fast då kände jag mig kanske snarare som 7 än 14. Jag träffade  Barbamamas dotter i stallet. Och goa goa lilltjejen berättade för mig om favoritponnyn - "Jag älskar Mon Amie". Och hjärtat går ju nästan sönder av gullighet och igenkänning. Dels för att jag själv var likadan som barn, dels för att det är ju fortfarande precis så där jag känner också - fastän jag är mer än 30 år äldre än henne. Men jag säger det inte för jag har så mycket filter påslagna i hjärnan. Men jo, jag har ju också en favorithäst. Som jag nog är lite kär i :) Fina fina Lupicor X. Som är helt fantastisk på alla sätt och självklart är han stallets snällaste häst! Och som jag tycker att min dressyrintresserade kompis Cecilia ska köpa så att jag kan få vara medryttare på honom. Konstigt nog verkar hon ha samma planer. Fast med den skillnaden att hon skulle vilja vara medryttare då. De där filtrena igen - de kommer i olika former, både logikfilter och antiskämsfilter... både hon och jag vet ju att vi egentligen inte har varken råd eller tid med egen häst.Men drömma kan man fortfarande göra - fastän man inte är 7 eller 10 längre.

Ta hand om mig med....